Biblioteket
Även stjärnor måste dö en dag, mer våldsamt och dramatiskt än de flesta människor. Även stjärnor lyder under den lag som säger att allt som har en början även måste ha ett slut.
6.9.1.7Lyssna Vårt innersta, mystiska Överjag förenar oss med Gud. Men Överjaget varken förändras eller dör, det är evigt.
6.9.1.14Lyssna Detta är det dystra faktum som är utmärkande för alla ting och alla varelser: att de efter hand försvinner, att har en flyktig existens och i absolut mening saknar verklighet. De finns här någon tid, förefaller att vara fullt verkliga och betydelsefulla men är i realiteten ingenting annat än långvariga illusioner. Om detta vore hela sanningen skulle det vara nedslående, minst sagt. Men så är det ju inte. Det, varifrån de kommer och till vilket de återvänder, försvinner inte. Detta är verkligheten, detta är det högre medvetande som ger universum, av vilket vi är en del, sin existens. Härifrån kommer det bästa och högsta i varje levande varelse. Om vi söker efter det och finner det är vi tillbaka i vårt ursprung. I den meningen försvinner vi inte. Formerna går till sist under, men det högre medvetandet i dem gör det ej.
6.9.1.19Lyssna Att dö till förintelse vore en sak, men att dö till en annan form av medvetande är något helt annat. Det är det senare som tar vid när livet lämnar kroppen.
6.9.1.21Lyssna Vi ska vara glada över att vi inte lever för alltid. Det är en förfärande tanke. Om det inte funnes någon död skulle vi gå vidare i det oändliga, fångna i kroppen. Vi skulle ha testat alla slags upplevelser som lovade så mycket men till sist gav intet. Nej, det är bra att vi till sist befrias från den fysiska graven, som Platon kallade den, och får njuta en tids välbehövlig vila innan vi är tillbaka i nästa återfödelse.
6.9.1.23Lyssna Det som händer oss i vår fysiska tillvaro förefaller så verkligt, så bestående och så intimt. Ändå är det bara en kort episod i vårt oändligt mycket större kosmiska kretslopp.
6.9.1.25Lyssna Filosofins inre arbete befriar oss från rädslan för döden — oavsett om den kommer på ett naturligt sätt i hög ålder eller våldsamt genom krig.
6.9.1.32Lyssna Så länge människan enbart lyssnar till sitt obetydliga ego och låter Överjagets röst vara ohörd och okänd, kommer all hennes förslagenhet och vaksamhet att vara till föga nytta den dag kroppen måste överges och medvetandet återvänder till sitt rätta hem.
6.9.1.35Lyssna Det kommer en tid då vi intuitivt känner eller på medicinska grunder vet att vi har kommit in i den sista fasen av vårt liv - och att vi bör förbereda oss för döden. Vi drar oss alltmer tillbaka från det världsliga livet. Dess aktiviteter, begär, bindningar och nöjen måste nu mer och mer ge plats för ånger, andakt, bön, askes och att minnas vårt andliga ursprung. Det är dags att komma hem.
6.9.1.37Lyssna Vi som har uppnått hög ålder och har sköra ben och insjunkna kinder, rynkor och grått hår kan tycka att detta är en deprimerande upplevelse. Men som i alla andra situationer i livet finns det ett annat sätt att se på saken - kanske som kompensation för vårt lidande. Det är att summera lärdomarna från åren som gått och förbereda oss för nästa inkarnation så att vi, när den tiden kommer, kan utföra det nödvändiga arbetet med oss själva på ett bättre sätt.
6.9.1.44Lyssna Livet är en förberedelse för döden, på samma sätt som döden är en förberedelse för återinträde i livet.
6.9.1.47Lyssna Djupt inom oss finns en del som aldrig kan dö och förintas. Den upplyste möter den, och lär sig att harmoniera sitt egomedvetande med den medan hans kropp ännu lever. Andra möter den under någon fas i tillvaron efter kroppens död.
6.9.1.49Lyssna När tiden är inne tas kroppen ifrån oss. Medvetandet är dock kvar och får många olika upplevelser innan det går in i den djupa sömnen. Men efter någon tid vaknar vi upp igen med förnyade krafter. Sakta men säkert väcks de gamla tanke- och handlingsmönstren till liv. I en ny omgivning och med en ny kropp är vi tillbaka i den här världen.
6.9.1.51Lyssna Eftersom Överjaget är utanför tiden är det också utanför händelser. Inget händer i det eller till det.
6.9.1.53Lyssna När kroppen dör går medvetandet in i ett nytt tillstånd, men det försvinner inte ut i tomheten. Nej, medvetandet kommer inte att förvandlas till stoft som den fysiska hjärnan. Det överlever därför att det är vårt verkliga jag.
6.9.1.57Lyssna ... Det är inte utplåning vi ska frukta, för det kommer inte att ske. Snarare bör vi oroa oss över det onda som finns inom oss och de lidanden som följer i dess spår - likt skuggan som inte viker från en människa som vandrar i solen.
6.9.1.58,Lyssna Var och en som har gjort sig fri från kraven i sitt jordiska jag och från begären i sitt okunniga jag, behöver inte återvända hit efter inträdet i det okroppsliga tillståndet.
6.9.1.60Lyssna Livet mellan inkarnationerna är drömlikt till en början och följs därefter av en period som påminner om djup sömn. När vi vaknar upp ur den sömnen finns inga minnen kvar från den tidigare inkarnationen.
6.9.1.61Lyssna Skillnaden mellan livet som vi vanligen uppfattar det och som det framträder mellan inkarnationerna är att vi här har en tydlig blandning av två världar, den mentala och fenomenvärlden, medan där endast den förra existerar.
6.9.1.62Lyssna Vi har drömmar och djup sömn efter döden precis som nu.
6.9.1.63Lyssna Med förståelsen av livet i kroppen kommer kunskapen om livet i det kroppsfria tillståndet, det vill säga döden. Båda är existenser i det högre medvetandet, som är deras verklighet.
6.9.1.64Lyssna Dold bakom det drömlika och flyktiga jordelivet finns en värld av oföränderlig verklighet. Alla människor vaknar upp under dödsprocessen, men bara några få lyckas undvika att snabbt falla in i den astrala drömmen. Detta fåtal är de, som medan de ännu levde på jorden, strävade efter att dö till sitt lägre jag. Det är dessa mystiker som träder in i verkligheten.
6.9.1.66Lyssna Varje begär som inte är tillfredsställt fungerar som en attraherande kraft som drar oss tillbaka till jorden efter varje död.
6.9.1.69Lyssna Svårigheterna är övergående. Vår andliga längtan och vårt hopp om uppvaknande i det högre medvetandet däremot överlever och spänner broar mellan inkarnationerna.
6.9.1.73Lyssna Den drömlika perioden efter kroppens död är inte utan värde. Inför varje ny födelse påminns vi om jordelivets verkliga mening.
6.9.1.75Lyssna Eftersom de lärdomar och lidanden är så svåra som livet på jorden tvingar på oss, är det inte mer än rätt att nämna att den lycka som vi får uppleva när vi har lämnat det, eller även nu i mystiska medvetandetillstånd, är på intet sätt mindre.
6.9.1.77Lyssna Hur lång vilotid behöver ett djur mellan sina återfödelser, jämfört med vad som krävs för en människa? I djurets fall handlar det om månader, medan vi behöver fler år än vi levde här på jorden.
6.9.1.79Lyssna Vid den första döden lämnar vi kroppen, vid den andra lämnar vi egot. Men detta är inte slutet. I Överjaget finner vi vårt slutliga hem.
6.9.1.82Lyssna När tiden är inne slocknar kroppens liv som ett levande ljus i vinden. Vad som därefter händer är beroende av vår karaktär, de tankar som har dominerat vårt liv, hur väl förberedda vi är samt våra sista tankar.
6.9.1.83Lyssna Jag har varit närvarande några gånger då högt utvecklade människor gått över till en annan dimension av medvetande, den process vi kallar död. De spred ett mentalt solljus omkring sig som gjorde att de sörjande i rummet fick uppleva en motverkande kraft till sin naturliga sorg. Sanningen att döden, denna universella händelse, kan vara en förändring till en lyckligare och friare existens gjorde intryck på dem.
6.9.1.84Lyssna Den anonyme unge flygaren skrev följande till sin mor strax innan han dog i strid: ”Jag är inte rädd för att dö, känner bara en egendomlig upprymdhet.” Han hade något mer än enbart mod. Åtminstone temporärt hade han tagit steget från att vara identifierad med sin kropp till att vara identifierad med medvetandet.
6.9.1.85Lyssna Sökaren, vars ansträngningar att uppnå inre frihet och förening med Överjaget har gäckats av ödet eller av ogynnsamma omständigheter under livstiden, får kanske se dem krönas med framgång under dödsprocessen. Just i det ögonblick då medvetandet lämnar kroppen går det in i Överjaget.
6.9.1.86Lyssna Om det förekommer någon medvetandeförlust under dödsprocessen så är det endast en kortvarig sådan, lika kort eller ännu kortare än en natts sömn. Många avlidna är inte ens medvetna om vad som har hänt utan tror att de fortfarande lever i den fysiska världen. De kan ju se, höra och känna precis som förut. Men dessa erfarenheter är helt och hållet okroppsliga, de äger rum i ett medvetande utan fysisk hjärna.
6.9.1.88Lyssna Döden är den stora uppenbararen. I den livliga men drömlika upplevelse som följer efter döden, blir vi medvetna om vad vi verkligen gjorde med vårt liv på jorden, vad vi borde ha gjort med det och vad vi misslyckades med.
6.9.1.92Lyssna Just när livet är på väg att ebba ut, just då döden alldeles påtagligt står för dörren kan det hända att den efterlängtade upplysningen, som under så lång tid har gäckat alla förväntningar, äntligen sker och åtföljer händelseförloppet.
6.9.1.94Lyssna Under dödsprocessen kan sökarens långa längtan efter andligt förverkligande gå i uppfyllelse…
6.9.1.95,Lyssna Under en speciell fas av dödsprocessen griper Överjaget in och tar över hela skeendet på liknande sätt som när vi går in i djup sömn. Men om vi ofrivilligt, eller på grund av inbiten vana, klamrar oss fast vid vår lägre natur, blir vi bara delvis omhändertagna av det Högre medan resten är kvar i egots begränsning.
6.9.1.96Lyssna När människan lämnar det här livet dras hennes medvetande djupt ner i det inre, förutsatt att hennes karma, längtan eller utvecklingsnivå inte lägger hinder i vägen.
6.9.1.99Lyssna Jag har sett ansiktsuttryck som speglar ett harmoniskt inre lugn hos en del döende och just avlidna personer. Detta inger tillförsikt hos den känslige observatören, inte bara vad gäller deras aktuella inre tillstånd, utan även om situationen efter döden.
6.9.1.102Lyssna Den oerhörda upplevelsen att dö och att lämna kroppen innebär inget avbrott i vårt andliga sökande.
6.9.1.106Lyssna Paradoxalt nog återvänder automatiskt hela det just avslutade jordelivet till oss i dödsprocessen. Vi får uppleva allt ännu en gång, men nu från ett annat och högre perspektiv eftersom vi slipper egots själviskhet, falskhet och förvanskningar. Nu upplevs det förgångna på ett opersonligt och oförfalskat sätt. Vi ser saker och ting som de verkligen är, vilket betyder att vi även ser oss själva som vi verkligen är…
6.9.1.113,Lyssna Det vore fel att säga att den bildmässiga återblick av livsupplevelsen som äger rum under dödsprocessen enbart är en mental förflyttning från oss själva … till andra som vi varit i kontakt med under det just avslutade jordelivet, som de inre bilderna visar. Det som verkligen sker är en förändring av perspektiv från det overkliga egot till det verkliga högre jaget, från det personliga till det opersonliga. Det är insikt i den sanna innebörden i varje episod i livet från en högre nivå av medvetande.
6.9.1.114Lyssna Alla ägodelar lämnas kvar när en människa tar farväl av livet på jorden. Varje fysisk tillhörighet, hur viktig den än må vara, liksom varje mänsklig relation, hur älskad den än är, tas plötsligt från oss av döden. Detta är den universella och tidlösa lag som var, är och för alltid kommer att vara. Det finns inget sätt att kringgå den. Men inte desto mindre finns det personer som i ett enda speciellt avseende slipper att drabbas av denna fullständiga förlust. Det är de som under sitt jordeliv sökte och fick inspiration av en död mästare eller varit associerad med en levande. Dennes mentala bild kommer att framträda livfullt i det inre seendet under de sista ögonblicken på jorden och ge en betryggande vägledning in i de nya, okända villkoren i den första fasen av existensen efter döden.
6.9.1.115Lyssna Vi må sörja över dåraktiga handlingar och djupt beklaga våra brister och svagheter, men under dödsprocessen får vi en chans att lämna det jordiska bakom oss i visdom och frid. Detta är en möjlighet som erbjuds oss men den måste tas tillvara genom att tankarna fokuseras på det högsta vi känner till.
6.9.1.120Lyssna Döden kan ha högre möjligheter i beredskap för en människa som avslutar det jordiska livet i tillit till Överjaget, och om hon överlämnar sig helt i dess händer och inte klamrar sig fast vid kroppen.
6.9.1.121Lyssna Det är bättre att lämna den fysiska kroppen vid fullt medvetande än att vara nersövd. Detta gäller särskilt för andliga sökare. Men om den döende har svåra plågor finns det ingen invändning mot att ge smärtstillande medel.
6.9.1.122Lyssna Under livets sista dagar, timmar eller minuter går sanningen upp för de flesta människor, att när ett slags liv lämnar både dem och deras kroppar så öppnas det upp ett annat för dem.
6.9.1.123Lyssna När dödsögonblicket närmar sig kan uppfattningen bekräftas att en trofast, döende sökare ser sin gud, sin lärare eller räddare komma honom eller henne till mötes för att lotsa själen till den högre världen.
6.9.1.125Lyssna Personer som håller på att drunkna men som räddas och överlever, kan berätta hur hela livet spelades upp baklänges för deras inre syn. Detta är en erfarenhet som inte bara är deras, utan som delas av alla som passerar genom dödens port.
6.9.1.126Lyssna Sökaren har förstått att kroppens död inte berör medvetandet, som oförändrat lever vidare. Men när kroppen rycks bort från någon han älskar, sätts hans övertygelse på prov. I det läget ska han minnas att den älskade i realiteten har uppnått en högre sfär av liv.
6.9.1.133Lyssna … Den älskade har gått vidare till en existens av lycka och sällhet, ro och vila som vi bara kan fantisera om men inte uppleva här. Tvivla inte på att den älskade är i en bättre värld där endast den vackra sidan av tillvaron kan upplevas och där det aldrig förekommer något lågt och simpelt. Vi kan vara till god hjälp genom att sända honom eller henne en kärleksfull tanke när meditationen når sin höjdpunkt …
6.9.1.137,Lyssna Den som har haft den stora lyckan att ha en älskad hustru eller man ska inte förtörnas mot ödet när hans eller hennes livskamrat rycks bort. Samma karma som förde dem samman har skilt dem åt - men det är bara temporärt. När medvetande i stunder av stillhet talar till medvetande, känns förlusten inte lika svår att bära. Kärlek och partnerskap av hög dignitet är en attraherande kraft som låter de älskande mötas igen - någonstans, någon gång. Många känner detta i sitt hjärta.
6.9.1.141Lyssna Kremering är en stor utmaning. Om vi verkligen tror att människans själ är hennes verkliga jag, eller även om vi tror att förmågan att tänka och känna är hennes verkliga jag, kan det inte finnas någon invändning mot kremering, snarare ett fullständigt accepterande. Metoden att begrava döda kroppar lämpar sig bara för den som tror att tankeförmågan är en produkt av hjärnan, med andra ord för en materialist.
6.9.1.143Lyssna Jag rekommenderar kremering av en avliden människas kropp. Det ska gå tre dagar mellan dödsögonblicket och kremeringen, eftersom det är den tid det tar för anden att helt lämna kroppen.
6.9.1.144Lyssna … En rationell begravning borde vara helt privat och begravningsceremonin en minnesstund för den avlidne eller avlidna, men då inte med den döda kroppen närvarande. Kremering vore det rationella, inte jordbegravning. Människors psykiska och andliga hälsa kräver att kyrkogårdar avskaffas.
6.9.1.145,Lyssna Kroppens död betyder inte medvetandets död …
6.9.1.154,Lyssna Vi ser levande människor omkring oss. Det finns även människor som är osynliga för oss - men som också lever. Ingen människa går någonsin förlorad, ingens medvetande förstörs, endast våra kroppar.
6.9.1.176Lyssna Att människan inte är sin kropp lär vi oss nu genom eftertanke. I tidigare epoker skedde det med hjälp av trosvisshet.
6.9.1.179Lyssna Det finns två slag av odödlighet (så länge det lägre jaget dominerar tänkandet). För det första, egots ”ändlösa” evolution, dess gradvisa utveckling genom alla manifestationer. För det andra, den verkliga odödligheten hos det eviga och oföränderliga Högre jaget, eller Överjaget, som för alltid står bakom egot och upprätthåller dess liv och medvetande.
6.9.1.181,Lyssna ... De oförmågor och orättvisor som plågar så många människor balanseras förr eller senare tack vare vedergällningslagen (karma). Var och en får tillbaka exakt vad han eller hon själv ger ut. På detta sätt finns det rättvisa i världen, trots att motsatsen kan förefalla att te sig verkligare...
6.9.1.181,Lyssna Varje människa behåller sin individualitet under och efter kroppens död …
6.9.1.181,Lyssna ... Vi måste förstå att himmel och helvete finns djupt inom oss, inte platser dit vi kan komma...
6.9.1.182,Lyssna Personligheten lever vidare efter döden men är inte odödlig. Det jag som överlever den fysiska kroppen kommer självt en dag att överlevas av ett djupare jag, som det ännu återstår för människor att upptäcka.
6.9.1.183Lyssna Om döden är priset för att leva i den här tids- och rumsvärlden, måste en tids- och rumsfri värld där det inte finns något ”här” och ”där” och inget ”då” och ”nu”, och där det inte sker några förändringar, även vara odödlig …
6.9.1.184,Lyssna Den som har studerat dessa läror tror inte att döden är slutet för honom, även om den är slutet för kroppen. Det är en logisk såväl som en biologisk sanning för honom att den inre personligheten kommer att överleva, att medvetandet fortsätter att existera.
6.9.1.185Lyssna Livet i oss går vidare in i universums liv när vi dör. Det har inte gått förlorat, det är lika säkert där som det var i oss. Så småningom kommer det tillbaka i en annan form, i en annan kropp.
6.9.1.187Lyssna
23 jan 2017
21 jul 2012
12 dec 2016
23 jul 2011
6 maj 2019
26 aug 2016
2 maj 2018
22 jan 2015
20 jan 2015
15 apr 2015
31 maj 2023
3 mar 2012
29 maj 2011
19 dec 2023
8 aug 2013
22 jun 2011
26 aug 2022
23 nov 2016
5 aug 2024
10 aug 2023
16 maj 2014
2 apr 2012
14 jun 2014
9 okt 2011
31 dec 2013
21 jan 2024
8 mar 2019
16 aug 2017
5 aug 2017
31 aug 2017
31 mar 2023
26 nov 2010
28 nov 2012
20 maj 2018
3 jan 2011
21 apr 2019
9 aug 2011
23 feb 2023
22 mar 2019
22 mar 2021
31 okt 2016
13 aug 2018
30 jun 2024
20 nov 2011
4 apr 2011
19 maj 2023
6 jul 2020
16 sep 2015
27 okt 2015
31 dec 2015
17 jan 2023
13 feb 2014
17 okt 2024
14 jun 2022
14 jul 2024
21 sep 2021
2 nov 2013
27 jun 2018
12 jan 2011
14 maj 2016
19 jun 2024
10 aug 2012
29 maj 2016
8 aug 2021
3 dec 2017
31 maj 2017
The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation
This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se