Biblioteket
Det vi vanligen uppfattar som vårt jag är en idé som skiftar karaktär från år till år. Detta är det personliga jaget. Men det finns också något annat som står oss mycket nära och som hela tiden är med oss i dessa ständigt skiftande idéer om vad jag är, nämligen känslan av att vara till, att existera - och den förändras inte. Detta är vårt verkliga, aldrig upphörande jag.
6.8.2.1Lyssna Allt vi minns är en tanke i medvetandet. Det gäller inte bara föremål, händelser och platser utan även personer - inklusive mig själv, den som är ihågkommen, det ”jag” som jag var. Detta betyder att min egen personlighet, det som jag kallar mig själv var en tanke i det förflutna, alldeles oavsett hur stark och levande. Men det förflutna var en gång det närvarande. Därför är jag inget annat än en tanke nu heller. Frågan uppkommer: Vad hade jag då, exakt och oförändrat detsamma som jag har nu? Det kan inte vara ”jag”som personen, eftersom den hela tiden förändras på något sätt. Det är, och kan bara vara ”jag”som medvetande.
6.8.2.3Lyssna Med kropp, tankar och känslor förefaller egot att vara komplett. Men varifrån kommer jag-känslan? Det finns bara ett sätt att få svar på den frågan och det är att meditera. Meditation tar oss bortom de tre nämnda komponenterna - men till vad? Ingenting särskilt, endast en känsla av varande. Här är jag-känslans ursprung, men det ger sig vanligen inte till känna för oss, så därför är vi hänvisade till att leva enbart i egot, dess projektion. Vi är nöjda med att vara små och begränsade när vi kunde vara stora och gränslösa.
6.8.2.6Lyssna Det som gör anspråk på att vara ”jag” visar sig endast vara en del av det, den mindre delen och inte den verkliga. Egot är en samling tankar.
6.8.2.7Lyssna Jagkänslan kan associeras med kroppen, känslorna och tankarna – som tillsammans utgör det personliga egot – eller i djup meditation flyttas över till varats rotlösa upphov, som är Överjaget. Eller också kan den associeras med bägge, då den ena är verklig och den andra en skugga av verkligheten.
6.8.2.9Lyssna Idén om ett jag tar sin början hos barnet när det identifierar sig med känslor som härrör från kroppen. Senare tillkommer emotionella känslor och ännu senare växer det logiska tänkandet fram. Slutligen upptäcker barnet att det är en egen individ.
6.8.2.10Lyssna Om vi analyserar egot finner vi att det består av en samling minnesbilder av tidigare upplevelser samt förhoppningar eller farhågor om framtiden. Om vi försöker ringa in egot för att förstå vad det är i sig självt, gör vi upptäckten att det inte existerar i nuet, endast i det som har varit och i det som ska komma. Faktum är att det aldrig existerar i NUET, utan bara förefaller att göra det. Detta betyder att egot är som ett spöklikt väsen utan substans, att det är en falsk idé.
6.8.2.14Lyssna Det är inte så konstigt att vi är fästade vid egot, eftersom vi omedvetet är fästade vid det som står bakom egot, nämligen Överjaget. Tyvärr leds vi in på villovägar av vår okunnighet när vi ägnar all uppmärksamhet åt det välkända jaget och glömmer det osedda - men bestående - och av vilket det kända endast är en flyktig skugga. Egot som oroas och gläds i sinnevärlden, är inte vårt verkliga jag.
6.8.2.18Lyssna Vilken är den mest omedelbara av alla erfarenheter? Det är ”jaget”. Allt annat är upplevelser av något objekt, ett ting eller en tanke - kroppen, världen eller medvetandet. Men jaget är deras subjekt, den första identiteten i livet och den sista före döden.
6.8.2.24Lyssna Egot är inget mer än en skugga … men det existerar. Ordet existera betyder ”att vara placerad utanför”. Detta är också den korrekta innebörden metafysiskt, eftersom en person som helt går upp i egomedvetandet placerar sig själv utanför Överjaget.
6.8.2.29,Lyssna Det existerar inget verkligt ego utan endast tankar som följer på varandra i en oavbruten ström. Detta är ´jag´-processen. Det finns inte heller något separat väsen som skapar det personliga medvetandet, som bara är en serie intryck, idéer och bilder som kretsar kring ett gemensamt centrum. Detta centrum är fullständigt tomt. Känslan av att det ändå är något där, har sin grund på en helt annan medvetandenivå - Överjagets.
6.8.2.31Lyssna När det sägs att egot är fiktivt så betyder det att det inte är verkligt. Men det existerar som en tanke.
6.8.2.32Lyssna Om vi identifierar oss med egot, som verkligt i sig, inte som den samling tankar och tendenser det faktiskt är, sitter vi fast i en illusion som vi inte kan ta oss ur.
6.8.2.33Lyssna Egot är en samling tankar som rör sig kring ett fixerat men tomt centrum. Om vanorna från mängder av inkarnationer på jorden inte hade givit tankarna sådan styrka och beständighet, hade deras makt varit möjlig att bryta och verkligheten - det högre medvetandet - kunnat avslöja sig själv.
6.8.2.37Lyssna Illa nog att människan inte inser sin andliga natur, värre att hon har en felaktig uppfattning om sin ego-natur. Hon sätter skuggan - egot - före verkligheten, som är Överjaget. Hon sätter verkan - kroppen - före orsaken, som är medvetandet.
6.8.2.39Lyssna Egot är en struktur som har formats i ett speciellt mönster av tendenser, vanor och erfarenheter under tidigare liv. När det kommer till kritan är egot inget annat än en stark och uthållig tanke.
6.8.2.44Lyssna …Egot kan inte separeras från sina tankar eftersom det består av dem…
6.8.2.46,Lyssna Eftersom detta medvetande, som har sitt ursprung i Överjaget, binder sig så fullständigt och envist vid flödet av tankar och känslor, som när allt kommer omkring är dess egen skapelse, så identifierar det sig med det illusoriska egot, som självt är ett resultat av tankeverksamhet, och tappar bort sitt eget gränslösa ursprung.
6.8.2.47Lyssna Alla våra tankar existerar med nödvändighet i tiden, men egotanken är en mer komplicerad historia. Den finns i både tid och rum eftersom kroppen är en del av egot. Vad vi än gör så kommer egot att fortsätta att existera, men vi behöver inte identifiera oss med det. Vi kan skapa en viss distans och ju bättre vi lyckas, desto mer opersonliga blir vi och tvärt om.
6.8.2.49Lyssna Ända från barndomen och under hela livet går vi igenom den ena förändringen efter den andra, det gäller både kroppen, känslorna och tankarna. Även den idé vi har om oss själva, om vår personlighet, förändras. Var finns jaget, vad är jaget eller egot om det saknar en obruten identitet?
6.8.2.54Lyssna Tendenser och vanor, fysiska och mentala aktiviteter som vi har med oss från det förgångna finner sig tillrätta, stelnar till mönster och blir det vi kallar vårt personliga jag, vår individualitet, vårt ego. Men livet tillåter inte dessa mönster att ha en mer än tillfällig aktualitet. Vi förändras efter hand som tiden går och identifierar oss med den ena efter den andra av dessa förändringar - vi uppfattar var och en av dem som vårt verkliga jag. Det är bara då vi drar oss undan en kort stund från de invanda tankemönstren och stillar oss i meditation som vi för första gången kan se att de, trots allt, inte är vårt sanna jag utan tvärtom vårt osanna och overkliga. Det är bara då som vi kan upptäcka det inre väsen, som är det verkliga jaget, och som döljs av dessa tankemönster. Men så stark är vanornas uråldriga makt, att vi snart låter dem återta sitt tyranniska herravälde över oss. Snart är vi återigen offer för den stora egoillusionen.
6.8.2.56Lyssna När alla tankar sjunker in i stillheten försvinner även det personliga egot. Detta är vad Buddha syftar på när han säger att det inte finns något jag, liksom även vad Ramana Maharshi avser med att egot bara är en samling tankar.
6.8.2.57Lyssna Det ego, som vi är medvetna om, är inte detsamma som medvetandet, genom vilket vi är medvetna. Den som håller ut tills han kan förstå detta öppnar den första dörren till själens boning.
6.8.2.65Lyssna Kroppen är i verkligheten ett objekt för medvetandet, som är dess subjekt. Men inte bara kroppen utan allt som egot tänker och känner blir också objekt. Detta är kanske svårare att inse. Desto mer nödvändigt är det då att förstå att detta ego, detta subjekt, självt är ett objekt för en högre del av medvetandet.
6.8.2.67Lyssna Vi förstår på rätt sätt vår relation till externa ägodelar såsom stolar och mattor, men inte relationen till ägodelar som händer och tankar. Här är förståelsen förvirrad, vilket avslöjas av vårt normala talesätt. Vi säger: ”Jag är skadad” när det i verkligheten är min kropp som är skadad eller ”jag är glad” när en glädjande tanke uppstår i mitt inre. I det första fallet är kroppen ett objekt i vår upplevelse, trots dess närhet, men i det andra är tänkandet en funktion som utförs av oss. Båda måste skiljas från vårt väsen, oavsett hur mycket de är sammanvävda med vår aktivitet.
6.8.2.68Lyssna För den verkliga personen – medvetandet – är kroppen, dess nerver och sinnesorgan enbart objekt som används som verktyg och kanaler.
6.8.2.71Lyssna Varhelst det finns ett mänskligt medvetande, varhelst det finns en människa som tänker, finns också hennes tankar. Det är subjekt och objekt som tillsammans gör en medveten existens möjlig för ett ego, för ett ”jag” - både i det vakna medvetandetillståndet och i drömmen.
6.8.2.72Lyssna Egot är ett objekt. Egomedvetandet känner endast till objekt. Därför känner människan inte sig själv när hon bara är medveten om egot.
6.8.2.74Lyssna
19 dec 2010
28 jul 2013
25 jul 2013
16 okt 2021
30 okt 2021
15 sep 2016
24 feb 2015
27 jan 2012
25 jun 2012
28 maj 2021
25 okt 2010
1 apr 2018
25 aug 2021
16 mar 2014
27 jan 2016
25 jan 2014
30 okt 2016
18 jan 2015
16 apr 2019
2 jan 2016
5 jan 2014
8 dec 2016
3 okt 2016
6 nov 2015
7 jul 2024
28 jul 2024
30 mar 2016
4 apr 2017
The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation
This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se