Biblioteket
Den del, eller den aspekt av vårt medvetande som gör att vi vet att vi existerar och som gör det möjligt för oss att uttala orden ”Jag är”, är den andliga delen, här kallad Överjaget. Överjaget är vårt sanna jag, vår verkliga identitet. De tre förmågorna eller funktionerna tanke, känsla och vilja har här sin grund och hör hemma här. Våra vanliga tankar, känslor och handlingar är inte uttryck för det högre jaget. De kontrolleras av en annan del i medvetandet, det personliga egot.
6.8.1.1Lyssna Källan för visdom och kraft, kärlek och skönhet finns inom oss, men inte i egot. Den är i medvetandet, vars närvaro låter oss uppleva en tydlig kontrast som gör det möjligt att tala om egot som om det vore något annat och avskilt. Medvetandet är det sanna jaget, egot är en illusion.
6.8.1.2Lyssna Är det sant att de flesta människor lider av missuppfattning om sin egen identitet?
6.8.1.3,Lyssna Eftersom den person som en människa är mest intresserad av är sig själv, varför då inte försöka lära känna sig själv för vad hon verkligen är och inte bara för vad hon förefaller att vara?
6.8.1.4Lyssna Egomedvetandet är en produkt av människans eget handlande och tänkande. Det genomgår en långsam förändring och tillväxt. Överjaget, Guds avbild, däremot förändras inte, det är fulländat och slutgiltigt. Vad vi måste göra om vi vill förverkliga våra möjligheter, är att låta det ena skina igenom det andra.
6.8.1.7Lyssna Egot är trots allt bara en idé som får sin skenbara verklighet från en högre källa. Om vi gör en inre ansträngning för att finna dess ursprung, kommer vi så småningom att upptäcka det medvetande vari idén alstrades. Detta medvetande är Överjaget. Denna strävan kallas andligt sökande. Det är när egot tror sig vara åtskilt från Överjaget, som gör egots existens möjlig, som egoismen uppstår.
6.8.1.9Lyssna Det vi uppfattar som vår sanna identitet är bara en dröm som isolerar oss från den verkliga. Människor är ett besynnerligt släkte som utan protester nöjer sig med egotillvarons begränsningar och mörker och inte visar något intresse för själens strålande ljus och frihet.
6.8.1.10Lyssna När frågan – vad är jag – till sist har besvarats finns det inga andra frågor. I ljuset av frågans övertygande svar inser vi hur alla problem ska hanteras.
6.8.1.11Lyssna Detta är den häpnadsväckande motsägelsen i människans liv: Trots att hon bär det gudomliga inom sig, är hon endast medveten om, och ständigt sysselsatt med dess motsats.
6.8.1.15Lyssna Det blir en enorm överraskning när Överjaget visar sig, när egot första gången kan se vad det är i ett gudomligt ljus.
6.8.1.17Lyssna ”Jag är inte jag.” Dessa ord saknar mening för intellektet, som inte kan göra något med dem. Men för den vaknande intuitionen är de helt och hållet begripliga.
6.8.1.19Lyssna Det personliga egot får sin förmåga att tänka och sin kraft att handla från det Högre jaget, Överjaget.
6.8.1.23Lyssna Egot lånar sin verklighetskänsla, sin uppfattningsförmåga, ja själva förmågan att vara medveten från sin förbindelse med Överjaget.
6.8.1.28Lyssna Egot är en övergående historia, men det gäller inte för dess ursprung.
6.8.1.29Lyssna Fortsätt att fundera över skillnaderna mellan det personliga egot och det opersonliga Överjaget tills du har genomskådat dem i grunden.
6.8.1.31Lyssna Människans verkliga jag är dolt i ett centrum av stillhet, i ett tomrum av tystnad. Detta tomrum är som en nålspets i storlek. Runt omkring finns en ring av tankar och begär. Detta är det inbillade jaget, egot. I denna ring rör sig ständigt nya tankeslingor och nya, fräscha begär. Ibland bubblar tankarna över av glädje, ibland dämpas de av smärta och sorg. Men medan centrum för evigt är stilla och fridfullt, finns det aldrig någon lugn och ro i den omgivande ringen. Centrum ger oss frid, ringen förstör den.
6.8.1.32Lyssna Överjagsmedvetandet är projicerat in i egot - som sedan tror att det har ett alldeles eget, oberoende medvetande.
6.8.1.33Lyssna ”En gudomlig själ” är svaret på frågan ”Vad är jag?” Denna själ är relaterad till Gud och har sin grund i Gud men gör oss inte till Guds jämlikar. De som uttrycker sig på det sättet använder språket vårdslöst.
6.8.1.38Lyssna Egot måste finnas. Utan det kan vi inte fungera i den här världen. Men det behöver inte ensamt ta hela ansvaret för människan. Det högre jaget finns ju också.
6.8.1.39Lyssna Det finns andra krafter i verksamhet i vårt inre, vid sidan av dem som alla känner till. Somliga är högre och ädlare än vårt vanliga jag, andra lägre och ovärdigare.
6.8.1.40Lyssna Människan kan liknas vid en skådespelare som har levt sig in så starkt i sin roll att hon förträngt sin verkliga identitet. Detta är ett effektivt hinder när det gäller att minnas vem eller vad hon är.
6.8.1.46Lyssna Inte Descartes formulering: ”Jag tänker, därför existerar jag” utan mystikerns: ”Själen är i mig och därför existerar jag”! För Descartes är jaget relativt och föränderligt, för mystikern är det absolut och oföränderligt.
6.8.1.47Lyssna ”Jaget” upplever sig självt som Överjaget när det upphör att begränsa sig till individen. Härigenom frigörs dess vilja helt och fullt till slut …
6.8.1.49,Lyssna Är det inte logiskt att det inte kan finnas något utrymme för det som är högre, för vårt Överjag, när medvetandet till brädden är fyllt av egot?
6.8.1.52,Lyssna I mitt inre finns det personliga jaget. I mitt inre finns även det opersonliga jaget, Överjaget. Vi kan göra misstag på grund av egots begränsningar — eller upptäcka Överjaget.
6.8.1.54Lyssna Vårt verkliga jag är formlöst och oföränderligt. Uppgiften är att identifiera oss med detta osynliga högre medvetande.
6.8.1.55Lyssna Den första stora och vanliga felsyn som måste överges, är att den fysiska kroppen är det verkliga jaget, när den i själva verket bara är ett uttryck och en kanal, ett instrument och en bärare av jaget.
6.8.1.59Lyssna Du har en kropp, men det verkliga du är inte fysiskt. Du har ett intellekt, men det verkliga du är inte intellektuellt. Du har känslor, men det verkliga du är inte emotionellt. Vad är du då? Du är Överjagets gränslösa medvetande.
6.8.1.61Lyssna Egot har önskemål och preferenser. Intellektet tänker och minns. Kroppens sinnesorgan uppfattar och upplever världen därute. Men inget av dessa tre är människans verkliga jag.
6.8.1.62Lyssna Kroppen i vilken han bor är inte han själv. Intellektet med vilket han tänker är inte han själv. Medvetandet med vars hjälp han säger ”jag”, är han själv.
6.8.1.65Lyssna Detta sinne, denna kraft eller känsla inom oss som kallar sig jag har sin innersta grund i det medvetande — Överjaget — som observerar det.
6.8.1.70Lyssna Var och en kan hålla med om att hans fysiska omgivning inte är han själv. Men det krävs en djup eftertanke för att kunna acceptera det lika sanna uttalandet att hans tankar inte är han själv.
6.8.1.71Lyssna Jaget är med i våra tankar, känslor och upplevelser. Vi identifierar oss med jaget, men vem vet egentligen vad jaget är? För att få kunskap om den saken måste vi studera medvetandet, men inte medvetandets innehåll som psykologerna gör, utan vad det är i sig själv. Den som söker utan att förtröttas kan finna Jaget bakom jaget.
6.8.1.73Lyssna Det vore fel att tro att det finns två oberoende medvetanden som är åtskilda från varandra i vårt inre - det lägre egomedvetandet och det högre Överjagsmedvetandet - där det senare, självt fördolt, observerar det förra. Men det finns bara ett enda oberoende, upplysande medvetande. Allt annat är begränsade och reflekterade bilder i detta medvetande. Egot består av en serie tankar som är beroende av det högre.
6.8.1.74Lyssna Det finns bara ett enda ljus av medvetande i egomedvetandets kamera. Utan det skulle världen inte fotograferas på egomedvetandets film, utan det skulle egomedvetandet självt vara lika tomt. Överjaget är detta ljus.
6.8.1.78Lyssna Om vi bara kunde bli medvetna om vårt eget medvetande!
6.8.1.79Lyssna Vi måste skilja mellan det medvetna jag som är så hårt bundet till kroppen och det övermedvetna jag som inte kan nås eller förstås med hjälp av kroppsliga sinnen.
6.8.1.82Lyssna Vanlig erfarenhet leder en människa till att identifiera sig med sin kropp, men hon underlåter att gå vidare och djupare och ställa sig frågan: Vem är det som är närvarande i kroppen?
6.8.1.86Lyssna Det slutliga ”jaget” är inte sinnenas eller begärens ”jag” utan ett djupare, fritt och oberoende, rofyllt och självständigt.
6.8.1.91Lyssna Det slutliga målet är att se sig själv i första hand som en mental varelse, inte som en fysisk och att upphöra med den självgoda identifikationen med sitt jag – med kött, blod och ben.
6.8.1.96Lyssna Hur kommer det sig att jag är - och vet att jag är - i allt väsentligt samma person idag som igår och att jag kommer ihåg vad som hände för ett år sedan? Svaret måste vara att det finns ett kontinuerligt jag, ett medvetande inom mig som är åtskilt från sina tankar och upplevelser.
6.8.1.97Lyssna Varken djup sömn eller hjärnskakning hindrar oss från att återfå jagkänslan när dessa tillstånd upphör.
6.8.1.98Lyssna Om vi söker efter jaget i röran av motstridiga instinkter och föränderliga tendenser, finner vi bara - en enda röra. Allt detta är medvetandets innehåll, inte medvetandet självt.
6.8.1.99Lyssna Även en soldat som lider av krigsneuros med nästan total minnesförlust, som har glömt både sin personliga identitet och sin personliga historia, har inte förlorat medvetandet om att han existerar. Idéer och bilder kan tillfälligt, eller till och med permanent vara utraderade - men medvetandet självt går vidare.
6.8.1.100Lyssna Människans personliga ego formas ur universums opersonliga liv. Jämför med en våg som kommer till på havets yta. Egot inskränker universums gränslösa liv till något synnerligen begränsat. Vågen gör detsamma med oceanens vatten. Egot stänger ute så mycket av kraften och intelligensen i det universella medvetandet att det förefaller att tillhöra en helt annan och oändligt underlägsen existensform. På liknande sätt är det med vågen som formas på havets yta. Dess begränsade skepnad låter oss inte ana något om de ofantliga djup och enorma vattenmängder som finns under den...
6.8.1.102,Lyssna Är det rimligt att den del av medvetandet som är instängt i egot förnekar det högre medvetandet som är dess ursprung? Egot har bara tillgång till det som det själv upplever och har kunskap om - och det är ett mycket begränsat område.
6.8.1.103Lyssna När det sägs att avskildhet är den stora synden så har det inget att göra med vår relation till andra människor. Det handlar om att vi i tanken har avskilt oss från vårt högre jag.
6.8.1.107Lyssna Även oklanderligt uppförande och oförvitligt leverne hör till egot, inte till upplysningen.
6.8.1.109Lyssna Vi har Överjaget att tacka för våra liv och för vår förmåga att tänka. Men vi begränsar såväl liv som tänkande till en trång, fragmentarisk och i huvudsak fysisk sfär, där egot dominerar. Intellektet och de fem sinnena är egots trogna och följsamma tjänare.
6.8.1.110Lyssna Det begränsade fragment av medvetande som är min person, döljer livets stora hemlighet i sitt innersta.
6.8.1.111Lyssna Tankar kommer och går på medvetandets yta på samma sätt som vågorna på havet. Både tankar och vågor återgår till sitt ursprung. Egot består av en samling invanda tankemönster med en lång historia bakom sig. Även egot återvänder till sitt ursprung, det universella medvetandet…
6.8.1.114,Lyssna ... Det personliga jaget uppstod inte ur ingenting och kan därför inte, när det dör, återvända till ingenting. Det dör in i det universella medvetandet, absorberas av det.
6.8.1.114,Lyssna Den lägre delen av vårt medvetande som beräknar och analyserar, kritiserar, klandrar och organiserar har ingen förståelse för gudomliga principer. Därför leder dess planer ofta ingen vart. Men vi behöver inte låta oss begränsas till det lägre medvetandet. När vi inser detta och överlämnar vår framtid i Guds händer, kommer våra verkliga behov att tillgodoses.
6.8.1.117Lyssna En av livets ironier är att vi tydligt kan se det fysiska egot men inte Överjaget som egot är beroende av för sin existens. Av detta skäl underlåter vi att rikta vår uppmärksamhet mot Överjaget - och går härigenom miste om många av de möjligheter att komma vidare i vår utveckling som varje reinkarnation erbjuder.
6.8.1.119Lyssna Vanliga människors egoistiska tänkande är inte slutgiltig. En dag kommer det att höjas till den kosmiska nivån.
6.8.1.120Lyssna Egot, som vi är så fästade vid, visar sig vid ett studium inte vara något annat än Världsmedvetandets närvaro i vårt eget hjärta. Om vår identitet, genom ständig övning, förändras från det ena till det andra har vi uppnått livets mening.
6.8.1.127Lyssna Egots begränsade och föränderliga egenskaper är återspeglingar av förmågor som vi finner hos Överjaget. De är helt och hållet beroende av Överjaget, både för sin egen existens och för sin inneboende karaktär.
6.8.1.128Lyssna Hur illa vi alla än reflekterar Överjaget i vår personlighet, hur obetydlig, sönderstyckad och förvrängd den reflekterade bilden än är, så är det ändå en återspegling. Alla har möjlighet att göra den bättre, några få att göra den fullkomlig.
6.8.1.129Lyssna Om vi kunde isolera jagkänslan, som är bakom allt vi tänker, säger och gör och härigenom avskärma den från tankar, känslor och den fysiska kroppen, skulle vi finna att den är förbunden med, och har sin rot i den högre makt som står bakom hela världen.
6.8.1.134Lyssna Egomedvetandet är ett oerhört förminskat och synnerligen försvagat eko av Överjagets medvetande. Egot förändras hela tiden och försvinner till sist medan Överjaget är odödligt och för alltid detsamma. Egot har sitt ursprung i Överjaget och måste återvända dit. Så förbindelselänken finns. Men vad mer är - möjligheten att återvända frivilligt och avsiktligt finns där också!
6.8.1.135Lyssna Om det mänskliga egot inte hade sitt ursprung i Överjaget skulle det inte kunna uppleva hur det avskiljs från kroppen under det vi kallar dödsprocessen.
6.8.1.136Lyssna På samma sätt som skugga vittnar om att det finns ljus, vittnar egot om sitt ursprung i Överjaget.
6.8.1.138Lyssna Personligheten har sin grund i Överjaget. Därför reflekterar personligheten, om än ytligt, förvanskat och i begränsad omfattning några av Överjagets egna attribut.
6.8.1.139Lyssna Uttryckt på ett mer välbekant religiöst språkbruk, kan det sägas att Gud har lagt in något av sig själv i var och en av oss - som en slumrande möjlighet. Vi måste anstränga oss för att gradvis öka insikten om detta.
6.8.1.140Lyssna Egot, det lägre jaget, får liv och medvetande från Överjaget, det högre andliga jaget. Egots verklighetskänsla kommer från Överjaget. Det senare överlever när det förra förgås.
6.8.1.142Lyssna ... Det händer att vi får en glimt av detta andra jag, vårt bästa jag, som inte kan uppnås stegvis eftersom det redan nu och för all framtid är hos oss...
6.8.1.143,Lyssna Som egon är vi tveklöst individuella varelser. Denna åtskillnad är inte ifrågasatt. Men som manifestationer av den enda, gränslösa livskraften är det en allvarlig missuppfattning att tro att vi har en alldeles egen, av denna kraft oberoende existens.
6.8.1.144Lyssna Det som står bakom individen, men inte individen själv, är det som verkligen betyder något.
6.8.1.145Lyssna Det som skiljer en människa från andra och som gör henne till en person, till en egen individ, är hennes ego.
6.8.1.150Lyssna ... Utåt är vi alla olika och skilda från varandra. I vårt innersta är vi alla lika.
6.8.1.156,Lyssna Hur kan en människa göra sig själv full rättvisa om hon inte utvecklar hela sin potential? Den andliga evolution som går ut på att egots dominans ska bringas att upphöra, pågår parallellt med den mentala evolution som kräver att egot fulländas.
6.8.1.158Lyssna Trots allt nedsättande tal om egot är det inte fel utan tvärtom berömvärt att utveckla den bästa personlighet vi kan och sedan använda den. Dess karaktär kan renas, dess passioner kontrolleras, dess svagheter övervinnas och dess okunnighet skingras. Nya förmågor och ny energi kan utvecklas. En sådan personlighet blir till större glädje både för sig själv och andra när den används.
6.8.1.159Lyssna Vi kom till den här jorden för att förstå oss själva, bit för bit.
6.8.1.162Lyssna Det paradoxala, eller ironiska med evolutionsprocessen är att egot - genom växt-, djur- och människoformer - först utvecklas till sin fulla potential. Därefter ändras målsättningen och egot samtycker till sin egen förändring och död.
6.8.1.166Lyssna Om vi slutar att se på vårt eget liv från egots begränsade ståndpunkt och i stället betraktar det från vår utvecklingsnivå i reinkarnationscykeln med dess långt bredare perspektiv, får tillvaron en helt annan mening och signifikans. Att se till att vår personliga tillvaro kommer i harmoni med världsidén blir då inte bara vår plikt utan även vår glädje.
6.8.1.169Lyssna Är det inte ironiskt att Överjaget projicerar ut egot så långt att det förnekar sitt ursprung och sedan väntar i all oändlighet på att egot ska komma tillbaka?
6.8.1.170Lyssna Efter det att de fysiska, intellektuella, estetiska och andliga förmågorna hos egot har utvecklats har tiden kommit att överlämna dem, men inte tidigare. Egots själviskhet och brist på disciplin däremot kan och bör överges tidigare.
6.8.1.172Lyssna När egot upptäcker att det är en del av helheten önskar det, helt naturligt, upphöra med att leva enbart för sitt eget bästa. Då börjar det även främja det allmännas bästa.
6.8.1.173Lyssna Om de tidigare upplevelserna i livet är till för att utveckla egot från det primitiva, animala stadiet till det fullt utvecklade mänskliga, så är de senare upplevelserna formade så att de ska få oss att ge upp egot till Överjaget.
6.8.1.174Lyssna Egot kommer inte att upphöra att existera — men att sluta dominera.
6.8.1.184Lyssna Inget kan förinta egot så länge kroppen lever, men dess funktion kan reduceras och underordnas Överjaget.
6.8.1.185Lyssna Sökandets högsta mål är att bli upplyst, men inte genom att krossa egot utan snarare genom att fullända det. Det är egoismen som måste försvinna. Egots dominans och herravälde måste gå – inte egot självt.
6.8.1.189Lyssna … Vi har blivit ombedda att krossa egot, vi har också fått höra att egot inte existerar. Faktum är att det måste existera om det förekommer någon form av aktivitet. Hur ska den andlige sökaren förhålla sig till detta? Han kan se till och är till sist tvungen att se till att egot underordnas den högre makten. Egot är fortfarande här men nu hänvisat till sin rätta plats…
6.8.1.190,Lyssna … En del av förvirringen beror på att egot förändras, att det skiftar karaktär efter hand till följd av erfarenheter av olika slag, medan det högre, gränslösa och slutliga medvetandet alltid är detsamma…
6.8.1.190,Lyssna … Detta är tragedin att människans energi, begåvning och medvetande så ofta används i hat och krig när de i stället kunde användas på ett harmoniskt sätt för Världsidén, att människans egen disharmoni är orsaken till det egna lidandet som även inbegriper andra. Men varje utveckling måste ha sin gång och varje ego måste till sist ge upp sin makt…
6.8.1.191,Lyssna På varje stadium i detta sökande, från nybörjaren som just har kommit in på sökandets väg till den avancerade mästaren, är det lika nödvändigt att övervinna egot.
6.8.1.194Lyssna … Vid en granskning visar det sig att egot består av en blandning av kropp och tankar, fysiska sinnen och mentala tendenser…
6.8.1.196,Lyssna ... Att fullständigt krossa egot skulle vara detsamma som att förstöra den fysiska kroppen, som är en del av egot, och att ge upp individualiteten som skiljer oss från varandra. Detta låter sig inte göras. Något som däremot är fullt möjligt är att låta egot bli en undergiven tjänare till det högre jaget, ett följsamt instrument för den högre viljan.
6.8.1.197,Lyssna En dag kanske en begåvad person får idén att skriva en bok med titeln Inspirerad egoism med syftet att få människor att inse att även egot har ett berättigande. Egot kan liknas vid en mindre cirkel inuti Överjagets större. Om egot förblir medvetet om sin verkliga relation till Överjaget, kan det stanna där och fortsätta sitt arbete.
6.8.1.198Lyssna … Egot kan bli kvar på sin rätta plats och tillgodose kroppens och intellektets behov, men alltid vara underordnat det högre jaget och lyhört mot den högre viljan.
6.8.1.201,Lyssna Det är både sant och osant att vi inte kan ta med oss egot in i det upplysta medvetandetillståndet. Egot är trots allt bara en återspegling av det Högre jaget, oerhört begränsat och ofta vilselett... men ändå en återspegling. Om vi kunde få det att inta en korrekt, dvs underordnad ställning gentemot det Högre jaget, skulle det inte vara något hinder för det upplysta tillståndet. Egot kan sannerligen inte förstöras så länge dess tjänster behövs i den fysiska tillvaron. Men det kan tyglas och bli en tjänare istället för att tillåtas fortsätta att vare herre. När vi har insett detta, kommer det filosofiska idealet om ett fullt utvecklat, väldisciplinerat och rikt utrustat ego som kanal för det Högre jagets inspiration och vägledning att bli mer uppskattat. Ett outvecklat ego kommer självfallet att vara ett sämre och mindre användbart verktyg för det Högre än ett mer utvecklat. Den verkliga fienden att besegra är inte själva egot utan dess funktion, egoismen.
6.8.1.206Lyssna ... Egot kan inte förstöras så länge vi är inkarnerade i en kropp och behöver dess tjänster. Men egot kan tyglas och övergå till att bli en tjänare istället för att tillåtas fortsätta att dominera... Den verkliga fienden, som måste besegras, är inte egot utan egoismen.
6.8.1.206,Lyssna … Egot och Överjaget förenas, men föreningen hindrar inte egot från att uttrycka sig och vara aktiv i världen…
6.8.1.207,Lyssna Om vi kunde distansera oss tillräckligt från egot och upphöra med att låta dess intressen och begär övermanna oss, skulle friden segra i vårt hjärta …
6.8.1.208,Lyssna … om vi ska förenas med Överjaget kan och måste det ske medan vi fortfarande är i kroppen. Det är inte en tid eller en plats utan ett tillstånd, en nivå av utveckling. Egot är inte ombett att förgöra sig utan att disciplinera sig. Det personliga i människan måste leva men vara underordnat det opersonliga. De två identiteterna utgör tillsammans vårt jag.
6.8.1.208,Lyssna Om egot fortsätter att fullgöra sina uppgifter, något som det måste göra även efter uppvaknandet, så sker detta inte längre i egenskap av herre och härskare, inte längre som vårt verkliga jag. Hädanefter lyder det Överjaget.
6.8.1.209Lyssna För den som lever i det högre medvetandet, och är identifierad med det, fungerar egot som en öppen kanal genom vilken han är delaktig i vår värld av tid och rum. Men egot är inte hans verkliga jag, som det är för den oinvigde, utan en medhjälpare som uttrycker hans vilja.
6.8.1.210Lyssna Om vi skulle förlora egot helt och fullt så att inget finns kvar, måste vi dö därför att kroppen är en del av egot. Men vi lever vidare. Detta visar att det vi verkligen förlorar inte är egots natur utan egots vilja, som har ersatts av den högre viljan.
6.8.1.215Lyssna Ja, egot är där. Egot måste vara där om vi ska leva på detta plan. Men det kan födas på nytt och inte längre vara en tyrann som förvägrar oss vår andliga födslorätt och vårt andliga medvetande, utan snarare en kanal, en tjänare åt detta medvetande.
6.8.1.222Lyssna Egot kommer alltid att brottas med sina problem. Med alltid, menas här tiden från födelsen och under alla år tills döden inträffar. Så är det för var och en, medan en högre utvecklad människa hanterar problemen på ett bättre sätt.
6.8.1.223Lyssna ”Jaget” är fortfarande här, men det är inte den gamla vanliga, obetydliga och otrygga varelsen utan en annan som är strålande och förvandlad.
6.8.1.228Lyssna Egot, den del av människan som befinner sig i den fysiska världen, måste till sist bli medveten om sin högre individualitet, alldeles oavsett hur okänd och fördold den är, och visa den sin vördnad. Detta förutsätter en mognadsprocess genom många återfödelser under lång tid.
6.8.1.230Lyssna Det vore ett misstag att tro att det är Överjaget som återföds. Det gör det inte, men dess barn - egot - gör det.
6.8.1.232Lyssna Här är det ego som felaktigt uppfattas som vårt verkliga jag, det ego som minnet binder oss vid. Här är den illusoriska delen av vårt tudelade väsen, den kända delen som bara är en skugga av den oändligt mycket större, okända delen. Här är det ego som flyttar från den ena fysiska kroppen till den andra, från den ena drömmen till den andra i detta pågående gyckelspel utan uppvaknande till verkligheten.
6.8.1.233Lyssna Det väsen som lever i andevärlden efter kroppens död är samma ego som levde på jorden. Det har sitt liv och sitt ursprung i samma Överjag. I denna relation är ego och Överjag fortfarande skilda väsen, men de är lika intimt förenade med varandra som förälder och barn.
6.8.1.236Lyssna
3 okt 2011
5 sep 2016
1 maj 2013
29 sep 2022
22 okt 2010
8 feb 2011
3 feb 2012
10 jan 2023
5 jun 2011
2 maj 2024
10 mar 2013
16 maj 2011
26 okt 2010
28 nov 2019
28 okt 2010
10 mar 2014
25 nov 2012
20 jul 2013
26 apr 2017
8 maj 2024
8 nov 2010
8 mar 2014
26 mar 2024
28 mar 2014
14 feb 2018
28 okt 2019
4 jun 2013
24 okt 2010
25 apr 2022
29 jun 2022
6 mar 2018
3 sep 2017
4 maj 2011
2 mar 2016
15 mar 2022
22 mar 2022
22 jul 2022
4 okt 2022
25 jun 2024
11 maj 2023
19 aug 2013
4 okt 2013
19 nov 2013
25 aug 2013
22 mar 2014
11 dec 2013
1 okt 2015
1 dec 2020
13 apr 2012
27 jan 2017
8 jun 2011
15 mar 2016
12 aug 2016
27 aug 2013
5 apr 2018
12 feb 2022
3 nov 2012
8 maj 2016
30 mar 2014
26 maj 2013
7 sep 2015
24 apr 2019
21 feb 2018
7 aug 2011
11 jul 2015
15 aug 2013
20 sep 2012
17 okt 2019
17 sep 2020
16 jul 2013
14 mar 2012
31 okt 2013
8 apr 2015
12 jan 2013
12 jun 2018
4 aug 2013
24 maj 2018
28 maj 2013
14 okt 2015
25 sep 2020
2 maj 2019
25 okt 2011
20 dec 2019
27 jul 2020
25 dec 2019
2 jul 2023
2 okt 2017
25 jun 2013
4 feb 2014
29 jul 2022
27 okt 2010
4 apr 2012
11 okt 2017
28 aug 2020
2 aug 2021
29 mar 2013
26 nov 2013
26 sep 2024
23 jun 2019
12 nov 2021
8 jun 2024
8 jul 2015
19 nov 2015
26 feb 2011
30 apr 2012
The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation
This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se