Biblioteket
Meditation leder inte sällan till trötthet. Kontemplation gör det aldrig. Det ena tar vår energi, det andra ger.
15.23.7.7Lyssna Det finns en grundläggande princip, som likt en röd tråd löper genom alla dessa högre kontemplationsövningar. Den lyder så här: Om vi kan lägga störande tankar åt sidan, likaså inre bilder som har sina rötter i sinnesupplevelser, och om vi kan göra detta med fullständig, intelligent förståelse för vad vi gör och varför vi gör det, så kommer det av sig själv att följas av upplevelser av det rena, odelade medvetandet, som identifieras som vårt innersta jag.
15.23.7.9Lyssna Att göra medvetandet självt till föremål för vår uppmärksamhet är till stor nytta. Inte bara därför att klarhet och fridfullhet - som är dess natur - börjar välla upp av sig självt inom oss, utan också därför att dess stabila och oföränderliga karaktär spontant bidrar till att hålla alla störande tankar borta.
15.23.7.10Lyssna … Medvetandet dras så djupt in i sig självt och blir så försjunket i sig självt att den yttre världen helt försvinner. Upplevelsen att på alla sidor vara omgärdad av ett högre medvetande, beskyddande och välgörande, är mycket stark. Det är en känsla av fullkomligt välbefinnande i denna fridfulla närvaro…
15.23.7.11,Lyssna På det tredje stadiet, kontemplationen, upphör vi att tänka och tillber, vördar och älskar det gudomliga — utan ord.
15.23.7.12Lyssna I det djupaste kontemplativa tillståndet upphör tänkandet helt och hållet. Medvetandet däremot är inte borta. Men den ändlösa procession som pågår i medvetandet av bilder och känslor ersätts av ett upphöjt, glädjerikt och rofyllt vara bortom intellektet.
15.23.7.18Lyssna Att sitta alldeles stilla i total tystnad, uppmärksam men ändå passiv, är kontemplationens konst i ett nötskal.
15.23.7.24Lyssna Under sådana meditationer tycks omgivningen vara fylld till brädden av en känsla av gudomlig närvaro.
15.23.7.26Lyssna I detta tillstånd, då medvetandets fokusering på sinnesupplevelser har ersatts av total försjunkenhet och absolut stillhet, kan vi sägas ha uppnått kontemplationens mål.
15.23.7.29Lyssna När de nödvändiga, inledande instruktionerna har förståtts och praktiserats, när medvetandet har lärt sig att stilla tankarna och släppa egot, lär medvetandet känna sig självt, lär sig se sig självt och upptäcka sig självt som Överjaget.
15.23.7.31Lyssna I denna stillhet, långt från vardagens yttre verksamheter, känslosvall och mentala svängningar blir ”medvetande om medvetandet” till sist möjligt. Medvetandet självt är isolerat och människans verkliga jag äntligen uppenbarat.
15.23.7.32Lyssna … En meditatör som har uppmärksamheten inriktad på sin meditationsteknik kan jämföras med en karateelev som vill klyva en tegelsten med ett enda slag av handens utsida — och som fixerar sin uppmärksamhet på tegelstenen. Detta är inte bra. Den meditatör som har sin uppmärksamhet inriktad på Överjaget kan jämföras med karateeleven som fixerar uppmärksamheten under tegelstenen. Detta leder till framgång. Rådet gäller självfallet inte för elementära stadier av meditation där det krävs koncentration. Tvärtom, det hör till senare stadier där framgång nås genom avspänning.
15.23.7.33,Lyssna När tankarna har stillats och uppmärksamheten är helt och hållet inåtvänd, inträder ett tillstånd som liknar den djupa, drömlösa sömnen, men som till skillnad från den är upplyst av medvetande.
15.23.7.40Lyssna Det är varken ett drömlikt eller dåsigt tillstånd. Medvetandet är klarare och mer vitalt än någonsin tidigare.
15.23.7.44Lyssna Det är inte bara fråga om att stoppa tankarna, även om detta är en förutsättning, utan också något mer - en alert vakenhet och öppenhet gentemot den gudomliga närvaron.
15.23.7.45Lyssna Detta sista steg, kontemplationen, är varken djup eftertänksamhet eller självhypnotisk trans. Det är en intensiv närvaro, utan störande inslag från det lilla egot eller den stora världen.
15.23.7.46Lyssna I denna egendomliga situation verkar vi inte göra något alls. För att kunna vara mentalt helt och hållet passiva har alla aktiviteter upphört. Men Överjaget är i intensiv verksamhet.
15.23.7.48Lyssna Klart avgränsade stadier markerar framstegen i meditationen. Först tonar yttervärlden bort ur medvetandet, därefter den närmaste omgivningen, sedan kroppen och till sist - egot.
15.23.7.52Lyssna Att flytta uppmärksamheten från den närmaste omgivningen, något som inträffar när vi är djupt försjunkna i tankar, när vi betraktar den mest avlägsna delen av ett landskap eller koncentrerat lyssnar på inspirerad musik, betyder att egot kommer närmare sin innersta natur. Under höjdpunkten av denna erfarenhet, försvinner egot och går upp i det opersonliga, högre medvetandet.
15.23.7.57Lyssna Tredje stadiet — kontemplation — uppnås när vi glömmer världen där ute, när vi varken ser eller nuddar vid den, varken uppfattar dess ljud eller upplever dess dofter, när minnet och personligheten löses upp i tomheten och när uppmärksamheten helt och hållet absorberas av Överjaget och identifieras med det.
15.23.7.58Lyssna Ju djupare vi tränger in i vår egen natur — något som inte kan ske om vi inte mediterar — desto närmare sanningen om oss själva kommer vi. I det första stadiet av meditationen försvinner de yttre omgivningarna, ja hela världen. I det andra och djupare stadiet återstår bara känslan: ”Jag har min grund i Gud.” I det tredje stadiet försvinner även jag-tanken och i det fjärde och slutliga även tanken på Gud. Nu finns det inga idéer kvar av något slag — endast en ofattbar frid, endast medvetandet i sin rena, oföränderliga stillhet…
15.23.7.60,Lyssna Ansiktsuttrycket blir en aning stramare och ögonen helt eller delvis slutna när vi går in i oss själva undan medvetenheten om världen. Det som med magnetisk kraft drar oss genom tankesorlet till den fridfulla tanketomheten är inget annat än själen själv.
15.23.7.62Lyssna På den här punkten kan vi förlora kontakten med yttervärlden, inte längre se den eller vara medveten om den på något sätt. Medvetandet sjunker in i sitt eget varande, bort från rum och form, tid och hård materia.
15.23.7.65Lyssna Efter hand som den koncentrerade uppmärksamheten vänds inåt känns världen mer och mer avlägsen, ända tills den försvinner helt och hållet. Det är då vi kan bli medvetna om vår okända ”själ” och lära känna dess frid.
15.23.7.66Lyssna Den djupaste meditationen tar oss till en helt annan nivå av medvetande. Den får oss att upphöra med alla tankar om världen — och särskilt om oss själva.
15.23.7.68Lyssna Om medvetandet inte är berett att ta emot upplevelsen, genom kompetent vägledning eller intuitiv förståelse, kommer resan ut ur kroppen att inledas i en behaglig atmosfär av kommande befrielse men övergå i känslan av en förfärlig, annalkande katastrof. Här behövs både kunskap och mod. Annars uppstår ett motstånd som följs av ett tvärt slut på upplevelsen.
15.23.7.77Lyssna Det går historier om Sokrates i de grekiska krigen och om en namnlös yogi i det indiska upproret som var så djupt försjunkna i kontemplation att stridens våldsamhet, tumult och oljud inte kunde avbryta den. Båda var stilla och fridfulla i timmar, mentalt såväl som kroppsligen.
15.23.7.80Lyssna På denna djupa nivå i meditationen är han knappast medveten om sin kropp. Det lilla medvetande om den som eventuellt finns kvar, uppfattas som något han använder eller har på sig men säkerligen inte som honom själv. Han känner sig helt och hållet som en mental varelse.
15.23.7.82Lyssna … var, och när, kommer allt detta att sluta? Då medvetandet – tack vare nåd – leds till sig själv bortom alla dess tillstånd, faser och villkor, då människan slutligen är mogen att möta Gud.
15.23.7.85,Lyssna Kroppen förefaller att vara långt borta, men jag tycks mig närmare än någonsin. Jag känner att jag nu är i mitt eget medvetande och inte längre kroppens fånge. En känsla av befrielse - jag är fri som rymden.
15.23.7.89Lyssna I den tredje fasen av meditation, kontemplation, uppstår en känsla av att vara omgiven av en oändlig rymd som man själv på något sätt är förbunden med.
15.23.7.90Lyssna Det tredje stadiet — kontemplationen — har sina egna otvetydiga kännetecken. Bland dem märks tankefri tomhet, absolut stillhet och frid samt frånvaron av egoism.
15.23.7.92Lyssna Vi går in i det tredje stadiet, kontemplation, när inget annat återstår än den tanke eller det ting som vi koncentrerar oss på. Nu är vi inte längre medvetna om att vi mediterar. Kontemplationen avslutas då endast Överjaget återstår. Det personliga jaget uppgår i Överjaget.
15.23.7.93Lyssna När det tredje stadiet, kontemplationen, har nåtts kan det ibland steg för steg, men även plötsligt infinna sig en känsla att tankarna har undanröjts av en högre kraft.
15.23.7.94Lyssna Vi går in i paradiset när vi, under kontemplationen, träder in i Överjagsmedvetandet.
15.23.7.96Lyssna När medvetandet har tömts på sitt innehåll och framträder i all sin nakna enkelhet, och kan ses för vad det verkligen är, omfamnas vi av en ofattbar inre tystnad. Spontant upphör alla strävanden.
15.23.7.98Lyssna När vi har etablerat oss i denna inre isolering och anpassat oss till denna fullkomligt annorlunda nivå av liv, upplever vi glädje och frid.
15.23.7.103Lyssna Kontemplationens frid, när den uppnås, sänker sig över oss som kvällsstundens ljuva stillhet. Hjärnans hektiska arbete stoppas, världens tunga press på nerverna upphör.
15.23.7.109Lyssna I detta tillstånd upphör tankarna, intellektet är försjunket i vårt fridfulla inre centrum och en underbar frid omsluter oss.
15.23.7.112Lyssna I detta tillstånd är världen inte närvarande i medvetandet, följaktligen inte heller de problem som är förknippade med den. Inget ego är nu upptaget med personliga känslor och tankar. Inga konflikter stör den inre friden.
15.23.7.113Lyssna När strömmen av tankar till sist upphör, är det en obeskrivlig lättnad.
15.23.7.118Lyssna Med känslan av att egot har trängts undan försvinner även känslorna av ödmjuk tillbedjan eller mystisk förening. De förutsätter dualitet, en relation som försvinner där det bara finns medvetande om ett enda ting — Överjaget.
15.23.7.128Lyssna Då vi når detta stadium i meditationen sjunker alla föreställningar om en yttervärld undan. Men idén om vår egen existens finns fortfarande kvar. Nästa uppgift måste därför bli att undanröja den. Om vi lyckas, följer en känsla av oändlighet.
15.23.7.137Lyssna Hur kan han glömma första gången han var i djup kontemplation och upplevde hur en hypnotisk kraft drog honom djupare och djupare inåt, tills han nästan glömde vem han var och var han var — samtidigt som ett ljussken omgav honom? Hur motvilligt och långsamt återvände han inte efter att en stund ha varit fri från världen och egot!
15.23.7.142Lyssna Om vi tränger ner allra djupast i vårt inre, når vi till sist ett tomrum dit ingenting från yttervärlden kan nå, en gudomlig frid och stillhet där ingen bild och inga former kan framträda. Detta är vårt väsens innersta verklighet, det sanna varat.
15.23.7.149Lyssna Medvetandet sägs vara rent inte bara när passioner och begär har slutat välla fram genom det, utan också när tankar och bilder har upphört att visa sig, särskilt den personliga egotanken.
15.23.7.152Lyssna … Eftersom det som ÄR inte kan nås med hjälp av tänkande av något slag … måste sinnet helt och hållet tömmas på sitt innehåll för att dess verkliga natur – medvetande – ska kunna uppenbaras …
15.23.7.154,Lyssna När egomedvetandet går in i det bild- och tankefria tillståndet finns det inget som kan hindra föreningen med det gudomliga medvetandet.
15.23.7.155Lyssna Om medvetandet avsiktligt och framgångsrikt har tömts på tankar är en av de viktigaste förutsättningarna uppfyllda för att temporärt bli medveten om själen.
15.23.7.157Lyssna Allt som vi hittills har uppfattat som oss själva, alla tankar och känslor, alla handlingar och erfarenheter som utgör egots normala liv måste nu temporärt överges om vi ska få uppleva den universella närvaron som är fördold bakom egot.
15.23.7.158Lyssna ”Det finns bara ett sätt att kontrollera medvetandet och det är att avbryta tankeprocessen så fort den visar sig. Detta är den stora gryningen,” säger Mukti Upanishaden.
15.23.7.160Lyssna Den som vill gå in i kontemplation måste släppa varje tanke så fort den visar sig, oavsett hur upphöjd eller helig den verkar, eftersom den med säkerhet följs av nya associationer. Hur intressanta eller lockande dessa avvikelser än må vara vid andra tillfällen, så är de nu just detta - störande avvikelser. Vi måste söka Tomheten utan sidoblickar.
15.23.7.162Lyssna Endast i medvetandets fullkomliga stillhet, då alla vandrande och påträngande tankar är utestängda och egot med dem, kan den verkliga renheten uppnås.
15.23.7.163Lyssna Varje medvetandetillstånd, annat än den perfekta stillheten, är en manifestation av egot, även om det handlar om en inre, mystisk upplevelse. För att kunna vara i det Högre medvetandet måste man ha lämnat egot och följaktligen vara fri från egots upplevelser, tankar, fantasier eller bilder. Allt detta må ha sin plats och sitt värde vid andra tillfällen - men inte då medvetandet ska höjas till det Högre medvetandets nivå.
15.23.7.164Lyssna ”Den bästa formen av meditation är att inte tänka på någonting alls. I ett medvetande som är tomt och klart manifesteras det gudomliga”. Shankara av Kanchi
15.23.7.165Lyssna … Här är meditationens första hemlighet: Var stilla! Den andra är: Vet att jag är Gud! Stillheten har en avslappnande effekt och även en helande, men inget utöver detta om tron saknas, om vi inte medvetet söker gemenskap med Gud.
15.23.7.167,Lyssna L.C. Soper: ”Medvetandet måste vara stilla, inte göras stilla, eftersom ansträngning leder till att det stelnar. När medvetandet inser att ansträngning inte lönar sig för att nå in till verkligheten blir det stilla. Nu finns det bara osjälvisk uppmärksamhet.”
15.23.7.168Lyssna När kontemplationen har avbrutits är det nästan omöjligt att ta upp den igen tillräckligt snabbt vid samma tillfälle. Därför är det så viktigt att inte tillåta något, inte ens en obetydlig förändring av kroppsställningen att störa kontemplationen.
15.23.7.169Lyssna När egot har tystnat kan Överjaget tala.
15.23.7.170Lyssna ”Var stilla och inse att jag är Gud”, sjunger den bibliske psalmisten. Detta betyder helt enkelt att försjunka i den djupaste kontemplation genom att stilla vandrande tankar och lugna ombytliga känslor...
15.23.7.176Lyssna Det finns inget annat sätt att upptäcka det rena medvetandet än att stoppa tankarna och att sedan vara villig att gå bortom dem helt och hållet.
15.23.7.180Lyssna Att befria medvetandet från dess egna projektioner, från tankar och känslor av alla slag, är det sista såväl som det första som den blivande filosofen måste ägna sig åt. Medvetandet är då i sitt rena, obefläckade tillstånd.
15.23.7.181Lyssna I samma omfattning som du är villig att tömma dig själv på dig själv, bereder du väg för insikten att Överjaget är verkligt. Detta kan liknas vid att tömma en bägare för att kunna fylla den.
15.23.7.182Lyssna Det är ett faktum att när medvetandet är under full kontroll och tankarna stillade, framträder en klar och tydlig intuition som berättar om medvetandet självt.
15.23.7.183Lyssna Att få ett slut på egomedvetandets ständiga aktivitet, detta aldrig upphörande tankebrus är yogans uppgift. Genom filosofin, tack vare dess lugn, stillas tankarna automatiskt.
15.23.7.186Lyssna När försjunkenheten har nått en viss nivå och koncentrationen blivit någorlunda stabil är vi mogna för det tredje stadiet, kontemplationen. Här upphör den personliga ansträngningen. En intuition gör sig försiktigt påmind. När detta sker måste vi låta den påverka oss att bli så ödmjukt inåtvända som möjligt. Om vi kan hålla koncentrationen ökar intuitionen i styrka och klarhet... Efterhand känns det som om en översinnlig närvaro kommer över oss, ett gudomligare, lyckligare och noblare jag än det vanliga. En helig känsla fyller vårt inre. Den tycks komma från en avlägsen värld men påminner ändå om en mystisk, halvt glömd och halvt ihågkommen musik i sin paradoxala blandning av egendomlighet och välkändhet. Vi står nu på tröskeln till det inom oss som förbinder oss med Gud.
15.23.7.197,Lyssna När vi - efter många misslyckanden - sjunker allt djupare in mot det odelade medvetandet, och uppbådar all vår viljestyrka och koncentrationsförmåga för att hålla meditationstemat i fokus, och inte avvika från det, kan vi få uppleva en känsla av att vara ledda av en närvaro i vårt inre.
15.23.7.201Lyssna När koncentrationen når ett visst djup och inte försvagas börjar egot tona bort och sjunka in i sitt ursprung. Det löses upp och förenas med sin heliga källa. Egot är då så nära Gud som det kan komma.
15.23.7.205Lyssna I det tredje stadiet - kontemplationen - är alla tankar lagda åt sidan. Överjaget fokuseras, vårt inre är alldeles stilla tills vi känner en dragning in i Överjaget.
15.23.7.206Lyssna Spåra medvetandet tillbaka till sitt ursprung, ostört av rapporter från de fysiska sinnena och av känslomässiga stämningar eller tankar. Detta kan ske på ett framgångsrikt sätt endast genom att vända uppmärksamheten inåt. Analysen blir som en meditation. Till sist är du inte medveten om någonting annat, du är bara medveten. Nu kan medvetandet inte längre upplevas som ett objekt, som något åtskilt. Du är det.
15.23.7.208Lyssna Om du tar bort uppmärksamheten från ditt vanliga egoistiska jag kan en dörr öppnas till Överjaget. Detta är en metod - den svårare. Koncentrera uppmärksamheten på en glimt så att det vanliga jaget tonar bort ur medvetandet. Detta är en annan metod - och en enklare…
15.23.7.209,Lyssna Följ denna osynliga tråd av spröd och helig känsla så nära och koncentrerat som möjligt så att inga distraktioner tillåts komma in och ta över uppmärksamheten. Vid trådens ände är du framme vid Medvetandets port.
15.23.7.210Lyssna Kontemplation uppnås när tänkandet på en andlig sanning eller en andlig målsättning plötsligt upphör av sig själv. Medvetandet går då in i ett tillstånd av perfekt stillhet och försjunkenhet.
15.23.7.212Lyssna Han vänder sin uppmärksamhet inåt och söker medvetandet självt snarare än dess tankeformer.
15.23.7.213Lyssna Uppmärksamheten vänds inåt mot sig själv.
15.23.7.216Lyssna Följ ”jaget” tillbaka till dess heliga källa!
15.23.7.220Lyssna Vi måste följa med denna svaga, finstämda känsla när den bär oss till vårt väsens innersta centrum. Ju längre vi kan följa med, desto starkare blir känslan.
15.23.7.222Lyssna Släpp alla tankar - på egot, på världen, ja till och med på Gud - tills inte en enda av dem är kvar i medvetandet. Så enkelt är det!
15.23.7.226Lyssna Om vi har kommit tillräckligt långt behöver vi vare sig verbalt eller bildmässigt skapa något att fästa koncentrationen vid. Vi kan börja direkt med en abstrakt, ordlös press mot hjärtat.
15.23.7.227Lyssna Något av det mest subtila en människa kan företa sig är att bli medveten om medvetandet, att bli uppmärksam på uppmärksamheten.
15.23.7.228Lyssna … Det är varken ett försök att bättra sig, rena sig eller träna medvetandet på något sätt, inte heller någon strävan eller längtan. Det är ett stilla inträngande i det tysta, universella medvetandet utan några personliga avsikter.
15.23.7.231,Lyssna Tänkande är en aktivitet som har sin plats i vissa former av meditation, till exempel då vi önskar förbättra karaktären, höja vår moral eller behöver ett metafysiskt klarläggande. Detta är något som de flesta ägnar sig åt på sökandets inledande stadier, men som måste förändras senare, och då särskilt på den korta vägen, där vi strävar efter att nå bortom tänkandet för att komma in i den tanketomma stillheten, där bara medvetandet finns.
15.23.7.232Lyssna När du inser att du inte behöver göra något alls, bara vara stilla – fysiskt, mentalt och emotionellt – har du uppfattat meditationens grundläggande idé. I samma ögonblick som du försöker göra något, är egot tillbaka. Genom inre och yttre stillhet avstår du från varje egoistisk handling och visar härmed en vilja att lämna över ditt begränsade ego till Överjaget. Du visar att du är beredd att stiga åt sidan för att låta den högre makten vägleda dig, arbeta med dig och genom dig.
15.23.7.238Lyssna Vid en viss punkt sker en förändring i medvetandet — från viljestyrd uppmärksamhet, dvs koncentration, till ett tillstånd av passivt mottagande, dvs kontemplation. Detta sker av sig självt, genom nåd.
15.23.7.240Lyssna En period som karakteriseras av aktivt arbete och ansträngning har nått sitt slut. Nu följer en tid av passiv väntan. Utan att själv göra något, utan någon mental aktivitet från din sida tar nåden dig till nästa, högre nivå. På ett mirkulöst sätt förs du dit där du så intensivt och så länge har önskat vara. Lägg märke till avsaknaden av egen aktivitet på denna nivå, hur uppgiften tas ur dina händer.
15.23.7.242Lyssna På detta stadium är uppgiften att tålmodigt vänta, att se så djupt inåt vi kan medan vi väntar. Varje försök att hålla fast Överjaget är förgäves, eftersom viljeansträngningen resulterar i att egot kommer tillbaka. Men viljan att sitta stilla tillräckligt länge med händerna uträckta som en tiggares kan en dag leda till att Överjaget utan förvarning tar över medvetandet. Den efterlängtade och minnesvärda glimten blir då vår belöning. Glimten är bekräftelsen på att vår önskan om lärjungaskap har accepterats.
15.23.7.244Lyssna Tänkandet måste minskas mer och mer tills det upphör helt. Men kontemplationen kan inte komma igång med hjälp av en egen, medveten viljeansträngning. Allt vi kan göra är att vara passiva och tålmodigt vänta — en kärleksfull längtan utan någon som helst anspänning.
15.23.7.245Lyssna Var alert och observant då nåden visar sig. Låt inte ögonblicket av okunnighet glida dig ur händerna och gå förlorat. Det finns en känsla av mysterium i detta ögonblick som övergår i helighet om du dröjer kvar i det. Gör ingenting, släpp allt och dra dig undan. Börja inte meditera. Gå in i kontemplation, det tankefria tillståndet.
15.23.7.246Lyssna Vi måste sträva efter att bli helt absorberade av denna sköna känsla och att stanna kvar i den så länge som möjligt. Arbete, familj och vänner, liksom världen där ute, kanske lockar oss på avvägar. Men genom att inte fästa något avseende vid detta förnekas den egna viljan och överlämnas till Gud.
15.23.7.247Lyssna Ansträngningarna på den här nivån består av att undanröja varje mental association och varje känsla som hindrar oss från att uppnå stillhet. När vi har lyckats med det finns inget mer att göra, det är bara att slappna av.
15.23.7.250Lyssna Det är nybörjarens uppgift att försöka lära sig koncentration, att stå emot virrvarret av tankar, tendensen att uppmärksamheten fladdrar från det ena till det andra i all oändlighet. Den mer erfarne, som försöker lära sig kontemplation, har en helt annan uppgift. Han bör inte ta tankeflykten alltför seriöst och oroligt utan låta den fortgå med inställningen att även den lämnas till Överjaget. Han låter resultatet av sina ansträngningar falla i Guds händer.
15.23.7.251Lyssna Vända mot fridfullheten i vårt innersta, borta från världen och dess störande ljud, väntar vi tålmodigt på att Närvaron ska komma. Eller kanske inte komma? På detta sätt gör vi vår dagliga plikt, som har den största betydelse och högsta prioritet.
15.23.7.252Lyssna Ju mer avspänt och stilla egot kan vara under meditationsövningen och ju mer passivt det kan förhålla sig inför Överjaget, i desto högre grad kommer Överjaget att uppfylla medvetandet. Självfallet kan detta tillstånd inte uppnås i det inledande skedet medan vi ännu brottas med ovälkomna tankar och störande intryck.
15.23.7.253Lyssna Vår egen kraft kan föra oss till en viss punkt, men inte längre. När den punkten är nådd, har vi inget annat val än att överlämna oss till Överjaget och sedan vänta passivt och tålmodigt. Genom denna vördnadsfulla handling visas vår ödmjukhet. Vi närmar oss Överjagets nåd.
15.23.7.254Lyssna Det är näst intill omöjligt att tömma medvetandet på alla tankar och bilder. Men det vi inte kan åstadkomma själva kan den högre makten göra för oss.
15.23.7.256Lyssna Det handlar om att lära sig konsten att göra ingenting! Det kan tyckas att alla borde klara detta utan minsta förberedelse eller träning. Men faktum är att knappt någon enda kan det. Uttrycket ”göra ingenting” måste förstås i absolut mening. Vi måste lära oss att vara totalt passiva, helt tankefria, utan någon anspänning eller manifestation från egots sida. Det bibliska uttrycket ”var stilla!” säger exakt samma sak men uttrycks positivt i stället för negativt. Om vi verkligen lyckades lära oss denna konst, om vi kunde sitta absolut stilla under långa perioder, skulle vi få den bästa av alla belöningar, den som utlovas i Bibeln, nämligen att ”veta att jag är Gud.”
15.23.7.258Lyssna Det som händer härnäst är inte beroende av någon ansträngning från din sida, det har ingen grund i vad du själv gör. Låt kropp och medvetande vara alldeles stilla så kommer nåden till dig av sig själv - från ovan, från Överjaget. Glädjen över att vara medveten om den gudomliga närvaron fyller ditt sinne.
15.23.7.260Lyssna Efter att total tystnad har uppnåtts måste vi tålmodigt invänta vad som kommer att hända härnäst. Detta kan inte påskyndas eller forceras fram. I själva verket vore det ett effektivt hinder för att något skulle manifesteras.
15.23.7.261Lyssna Om det är sant att säga att vi i de tidigare stadierna av vårt sökande håller oss fast i det stilla tankefria tillståndet, så är vi i ett senare och mer etablerat stadium fasthållna av det.
15.23.7.262Lyssna Den betydelsefulla fasen i meditationen inleds när vårt eget arbete upphör och medvetandet tar över och börjar dra in oss i sig självt. Detta är en märklig erfarenhet eftersom vi inte vet hur det gick till när våra egna ansträngningar upphörde. På något sätt leds vi att släppa taget och att öppna oss för det passiva tillstånd som omärkligt smyger sig på.
15.23.7.266Lyssna Ju djupare vi kan sjunka in i en attityd av mottaglighet – i meditation på Gud eller i beundran av konst – desto bättre resultat.
15.23.7.269Lyssna Mer än någon annan författare har Lao Tse i enkla och tydliga ordalag beskrivit betydelsen, innebörden och resultaten av meditativ stillhet, det tålmodiga inväntandet av att det inre ska visa sig och det ödmjuka välkomnandet av intuitionen.
15.23.7.270Lyssna Det finns inget att göra, ingen teknik att använda — när du redan är i ljuset.
15.23.7.271Lyssna I meditationens slutfas är denna konst bemästrad och arbetet utfört. Meditatören är avspänd, fullkomligt passiv och stilla i både kropp och tänkande. Han gör ingenting, han är nu på den bästa nivån i sitt medvetande — den heligaste, mest fridfulla och mest omfattande.
15.23.7.273Lyssna Om du, efter att ha nått den djupaste kontemplationen, riktar uppmärksamheten mot ett speciellt problem som du vill få lösningen på, en kunskap som vare sig sinnena eller intellektet hittills har lyckats ge, kan den korrekta lösningen på problemet komma som en blixt från klar himmel.
15.23.7.276Lyssna Lägg märke till hur hela vår varelse spontant blir alldeles stilla just innan något viktigt tillkännagivande, som vi inte vill gå miste om, ska äga rum. Vi håller nästan andan om det handlar om något som är särskilt betydelsefullt. En sådan intensiv stillhet är vad som krävs för att vi ska kunna tillgodogöra oss allt som sägs. Hur mycket djupare måste då inte vår stillhet vara, det gäller såväl kropp som medvetande, när vi väntar på att få höra Överjagets tysta röst!
15.23.7.277Lyssna Ett medvetande som är renat och centrerat, tystat och tomt är vad vi måste erbjuda. Uppenbarelse och välsignelse är vad vi får.
15.23.7.286Lyssna I medvetandets stillhet och frid är det möjligt att finna endera klar insikt — eller ingenting alls. Vad resultatet blir beror på förberedelser och kunskap, erfarenhet och karaktär.
15.23.7.289Lyssna Där, i den djupaste kontemplationen, försvinner allting annat — både tingen i världen därute och tankarna i världen härinne. Men det som följer sedan är inte omedvetenhet. Tvärtom! Det är ett kontinuerligt, opersonligt och oföränderligt medvetande, det allra djupaste inom oss…
15.23.7.293,Lyssna Under de första stadierna av upplysningen överväldigas aspiranten av upptäckten att Gud är inom honom. Detta sätter hans djupaste känslor och tankar i rörelse. Även om han inte själv är medveten om det, så är dessa känslor och tankar fortfarande en del av hans ego, om än den högsta delen. Och fortfarande är hans väsen tudelat - i egot och Överjaget. Först under senare stadier upplever han att det gudomliga inte bara är inom honom, utan att han är det.
15.23.7.300Lyssna Sri Ramakrishna: ”Medvetandet rör sig vanligen i de tre lägre chakrorna. Men om det höjer sig över dem och når det fjärde, hjärtat, får vi en vision av ljus … Även om det har nått strupchakrat kan medvetandet falla tillbaka (från en icke-världslig nivå – PB). Vi måste alltid vara uppmärksamma. Bara om medvetandet når en punkt mellan ögonbrynen behöver vi inte oroa oss för att falla tillbaka, det Högsta jaget är ju så nära.”
15.23.7.306Lyssna Alla dessa metoder för att få kontakt med det högre jaget kanske inte behövs på ett högre och mer avancerat plan. Där räcker det med att vända uppmärksamheten inåt eller att bara minnas det högre jaget.
15.23.7.316Lyssna Vi kan uppleva att vi har kommit in i det högre medvetandet eftersom det inte finns någon vetskap om världen. Alla berättelser om dessa ovanliga erfarenheter, som de stora mystikerna har lämnat efter sig, vittnar om detta.
15.23.7.318Lyssna På detta stadium måste uppmärksamheten helt och hållet koncentreras på den fördolda själen, inte på något annat, inte ens på en symbol av den. När försjunkenheten har nått ett sådant djup att hela din varelse - hela ditt psyke med tanke, känsla, vilja och intuition - har trängt in i själen och blandats med den, kan det plötsligt och oväntat ske en medvetandeförändring. Du går ur det medvetande som du hittills har uppfattat som dig själv och in i en ny dimension. Du blir en helt annan människa…
15.23.7.321,Lyssna Att hålla medvetandet helt fritt från tankar och helt rent från bilder är en sällsynt bedrift. Även när tanketomheten förverkligas varar den sällan mer än några få minuter. Men de speciella tankar och speciella bilder som kommer närmast efter stillheten är mycket viktiga och värdefulla och bör därför noga besinnas eller minnas.
15.23.7.326Lyssna Ju djupare vi når i meditationen, desto mindre tilltalar oss livet i världen när vi återvänder till den. De gamla krafter som driver oss blir allt svagare.
15.23.7.327Lyssna Om det ska bli ett kontinuerligt ljus som stannar kvar och inte bara en övergående glimt, måste vi för det första göra rent hus med alla negativa tendenser, tankar och känslor i vår karaktär, för det andra avhjälpa brister och tillkortakommanden i vår utveckling och för det tredje åstadkomma balans mellan våra förmågor.
15.23.7.328Lyssna
21 nov 2018
4 apr 2014
6 nov 2011
16 jun 2017
3 feb 2019
13 feb 2012
15 okt 2019
16 jul 2020
2 jan 2018
5 sep 2013
3 jan 2023
29 jun 2018
3 mar 2015
23 maj 2023
25 apr 2014
14 feb 2014
26 nov 2024
23 feb 2013
15 apr 2020
25 apr 2017
8 maj 2020
4 nov 2015
27 sep 2021
13 jun 2014
18 jun 2018
29 nov 2015
11 aug 2018
15 maj 2019
1 aug 2021
7 mar 2014
5 mar 2023
19 sep 2017
25 jun 2017
19 jun 2023
13 mar 2014
28 jan 2014
11 dec 2022
24 jan 2024
24 jun 2020
7 nov 2017
25 feb 2022
27 jul 2017
15 dec 2012
20 dec 2018
12 aug 2015
28 jun 2020
8 mar 2022
18 apr 2021
19 mar 2023
20 jan 2021
11 aug 2023
20 feb 2011
28 dec 2024
31 jan 2011
22 dec 2010
31 mar 2017
18 apr 2023
5 dec 2019
17 jan 2011
21 apr 2012
30 jul 2016
26 feb 2014
20 feb 2012
7 aug 2016
29 apr 2022
26 mar 2016
16 aug 2011
17 jan 2017
3 apr 2016
16 okt 2013
15 jan 2017
5 nov 2012
22 jan 2013
6 feb 2021
23 jun 2011
9 okt 2015
25 jun 2014
9 jun 2011
14 sep 2018
18 mar 2011
9 jul 2020
16 dec 2014
31 okt 2011
24 feb 2017
20 nov 2012
8 jan 2019
23 jul 2017
7 apr 2017
23 nov 2020
30 jan 2016
6 dec 2014
30 jan 2013
10 jul 2014
31 jan 2017
10 mar 2017
20 mar 2016
14 nov 2012
5 mar 2018
13 okt 2023
2 feb 2019
11 nov 2022
23 maj 2016
25 sep 2018
23 dec 2020
2 sep 2018
12 jan 2016
18 okt 2021
5 aug 2019
6 aug 2017
28 nov 2010
20 sep 2021
10 jan 2021
13 jun 2021
30 jun 2011
13 jan 2021
30 maj 2017
8 maj 2015
The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation
This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se