Biblioteket
Vad är jag? är en urgammal fråga som ständigt återkommer eftersom var och en själv måste hitta det rätta svaret. Om vi lyckas, kommer vi också att upptäcka att det inte är möjligt att föra det vidare till någon annan. Vi kan endast visa på möjligheten, endast peka på dess intellektuella skugga. Men även detta kan vara till glädje för andra, även om det inte är samma sak.
2.1.3.1Lyssna Vi måste ha viljan men även beslutsamheten att tänka och känna på annat sätt än människor omkring oss. Hur kan det vara på något annat sätt när vår målsättning är annorlunda än deras?
2.1.3.23Lyssna Efter hand som vi tränger djupare in i oss själva blir vårt handlande alltmer oberoende av andra människors uppfattningar och påverkan.
2.1.3.35Lyssna Kom ihåg att vanor är de stora tyrannerna som förslavar mänskligheten. Verklig frihet är möjlig enbart när vi är sanna mot vårt eget jag. Låt dig inte hypnotiseras av människors vanliga likgiltighet för de högre tingen, var lojal mot viskningarna från intuitionen.
2.1.3.57Lyssna Den människa, ung eller gammal, som har sitt medvetande fokuserat på annat än nöjen för stunden och är villig att ägna en del av sin tid, sin uppmärksamhet och sitt intresse åt dessa studier och meditationer, kommer att upptäcka att hennes vägran att anpassa sig till andras levnadssätt återgäldas i form av tillväxt i sitt inre, andliga sökande.
2.1.3.66Lyssna Det är till Överjaget som vi till sist måste ge vår trohet och vår lydnad.
2.1.3.71Lyssna Om vårt medvetande är fullproppat av andras läror, kanske det inte är mottagligt för det egna Överjagets undervisning, vägledning och intuitioner.
2.1.3.72Lyssna Det finns något hos varje människa, en instruerande princip, som kan ge oss all den andliga kunskap vi behöver. Men först måste vi vidta lämpliga mått och steg för att framkalla den: Att rena kroppen och tänkandet, att ha en längtan efter Överjaget, men också att utveckla förmågan att tysta intellektet och egot.
2.1.3.73Lyssna … om vi inte har någon personlig guide att hålla i handen, så är det Högre jaget alltid närvarande i vårt inre. Det drar och trycker på, leder och visar vägen – om vi bara kan lära oss att känna igen det.
2.1.3.78,Lyssna Himmelriket är inom dig - inte någon annanstans, inte i ett ashram, inte ens hos någon mästare eller guru. Jesu förkunnelse är bokstavligen sann.
2.1.3.84Lyssna Känslan för den ene eller andre läraren må svalna och dö - medan dragningen till Överjaget - inspirationskällan för alla lärare i alla tider - växer sig allt starkare inom oss.
2.1.3.88Lyssna Det vi lär oss av andra, av lärare eller tradition, kommer aldrig att leda till ett verkligt uppvaknande förrän det förenas med det vi lär oss i stillheten i vårt inre.
2.1.3.93Lyssna … var och en kommer till sist till Gud – men som renade, omvandlade och helt förändrade människor …
2.1.3.97,Lyssna … Allt läraren kan göra för sökaren är att visa honom vägen genom labyrinten, men resan måste han göra själv…
2.1.3.102,Lyssna Till sist finns det bara en verklig vägledare för varje andlig sökare och det är hans eller hennes eget gudomliga Överjag. Den mänskliga läraren kan hjälpa oss att få en tillfällig känslomässig uppmuntran eller en tillfällig intellektuell insikt, men inte ge ett permanent, gudomligt medvetande till en annan människa …
2.1.3.102,Lyssna Alla ansträngningar att söka lyckan utanför oss själva är inget annat än tillfälliga, stapplande eftergifter till mänsklig svaghet. Själen är inom oss, därför måste vi till sist vända uppmärksamheten inåt.
2.1.3.105Lyssna Jag har alltid uppmanat människor som känner sig starka nog att avstå från engagemang i någon organisation, att vårda sin frihet men samtidigt studera de läror och religioner som intresserar dem. Denna frihet gör det möjligt att undersöka allt och att modigt ifrågasätta allt, att vara öppen för olika inflytanden och samtidigt möjliggöra djup eftertanke.
2.1.3.127Lyssna I filosofins gemenskap behövs inga ritualer, inget dop, inga dogmatiska bekännelser och inga förhör. Filosofin är fri och oberoende. Den stänger inte in någon - och utesluter ingen.
2.1.3.139Lyssna Since the real essence of philosophy has only an inner content, which must be felt intuitively and grasped intellectually, but no outer form, it cannot become material for a cult, an organized group. It must lead each person on his own individual way, letting him grow naturally from within…
2.1.3.141,Lyssna Att inte gå med i en kyrka eller någon religiös organisation lämnar inte en människa andligt hemlös. Om hon troget gör sina meditationer och försöker hålla Guds närvaro i minnet, vilket ”hem” kunde då vara bättre?
2.1.3.144Lyssna Om hans filosofiska oberoende hindrar honom från att framhäva någon speciell religion eller mystisk kult, ger det honom möjlighet att betrakta alla på ett rättvist sätt utan förutfattade meningar.
2.1.3.147Lyssna I sitt jungfruliga tillstånd är medvetandet fritt och utan gräns. Vi människor är ännu bara i början av denna upptäckt. Men låt oss inte placera ut besvärliga hinder i vår väg och inte heller, av okunnighet, sätta upp stängsel som skymmer sikten...
2.1.3.151,Lyssna Genom att inte vara officiellt knuten till någon grupp, sekt, organisation eller kyrka är jag fri att hjälpa vem som helst och var som helst.
2.1.3.169Lyssna Den som känner en lockelse att studera olika läror och att lyssna till olika lärare är välkomna att göra det. Men det vore obetänksamt att låta sig enrolleras i någon organisation eller att följa någon lärare. Att vara fortsatt oberoende och fri och inte riskera att hamna vid sidan av den filosofiska vägen är klokare.
2.1.3.176Lyssna Det är många fördelar med att vara intellektuellt och socialt, religiöst och personligt oberoende. Möjligheten att finna sanning är då säkerligen större, och om det redan har ägt rum, även möjligheten att ge uttryck för den.
2.1.3.179Lyssna Den som enbart förlitar sig på sitt eget, personliga intellekt och sin egen, personliga styrka frånhänder sig det beskydd som en högre makt kunde ge.
2.1.3.187Lyssna Uppgiften är att fungera som pionjärer. Men om de ska lyckas i detta uppsåt måste de ha modet att frigöra sig från föråldrade idéer och traditioner. Då kan möjligheterna tas tillvara på bästa sätt i de nya förutsättningar som uppstår…
2.1.3.195,Lyssna Friheten att bestämma över sitt liv, på sitt eget sätt, kan bara uppnås genom att först uppbåda en oräddhet att inte fästa något avseende vid andra människors kritik och att inte låta sig själv bli ett offer för andras förväntningar.
2.1.3.196Lyssna Det andliga sökandets paradoxala villkor är sådant, att vi å ena sidan måste bygga upp ett självförtroende som håller för alla påfrestningar men samtidigt vara beredda att villkorslöst överlämna oss i den högre maktens händer.
2.1.3.199Lyssna När vi finner att vi inte kan komma vidare av egen kraft, har tiden kommit att vända oss inåt för att få mer nåd eller utåt för att få mer vägledning. Vi behöver det ena för att befrias från vår egen själviskhet eller det andra för att komma ur vårt mörker.
2.1.3.252Lyssna En av de mest värdefulla filosofiska karaktärsegenskaperna är balans. Sökaren bör varken förlita sig helt på auktoriteter, och därmed avhända sig sina egna möjligheter till oberoende tänkande, eller bortse från frukterna av andras tankar och erfarenheter, och därmed avstå från all vägledning och hjälp. En vis och välbetänkt balans mellan dessa ytterligheter bör eftersträvas.
2.1.3.255Lyssna Både en inspirerad kyrka och en kompetent lärare har sin uppgift att fylla, men den är begränsad. Bortom dessa begränsningar finns det ingenting utanför hans gudomliga själ som verkligen kan hjälpa den andliga sökaren. Bara dess nåd kan rädda honom och ge honom upplysning ... Han måste lära sig att lita allt mindre på andra människor och allt mer på sitt eget inre för att möjliggöra framsteg på det inre såväl som på det yttre planet.
2.1.3.264,Lyssna Det är klokt att be om råd och att tacksamt ta emot då de erbjuds. Men misstag och överdrifter kan smyga sig in om vi är alltför beroende av vägledning från en enda källa.
2.1.3.265Lyssna Sökarens ansvar att förbättra sin moral och karaktär och att ta personligt ansvar för sitt inre liv kan inte undvikas genom att underordna sig någon andlig auktoritet.
2.1.3.271Lyssna Behovet av en andlig lärare är överdrivet. Vår själ är ju här, redo att leda oss tillbaka till sig själv. Bön, meditation, metafysiska studier och ett rättfärdigt leverne är allt som behövs för att få del av dess nåd. Om vi är tillräckligt övertygade om själens verklighet och försöker vara lyhörda för dess intuitiva vägledning, behövs ingen yttre lärare.
2.1.3.274Lyssna Att lyssna till någon annans undervisning, eller att studera någon annans skrifter, är ett provisorium ända till den dag då vi kan kommunicera med vårt eget intuitiva jag och av det få den unika, individuella vägledning vi behöver. Från ingen annan källa ges instruktioner som är perfekt anpassade till vars och ens speciella behov.
2.1.3.277Lyssna I avsaknad av en andlig lärare går vi vår egen väg, välkomnar allt vi kan lära av kompetenta auktoriteter men låter oss inte bli bundna vid någon.
2.1.3.281Lyssna Att att ta till sig sanningen lite i sänder och av sig själv är verkligen att göra den till sin egen. Att få den tillrättalagd på kort tid av en mästare innebär att vi sannolikt senare återgår till vår verkliga utvecklingsnivå.
2.1.3.289Lyssna Det behövs något mer än vad böcker och även lärare kan ge, och det kan vi bara finna inom oss. Det mod som krävs för detta måste också uppbådas. Även det kan bara ske i vårt inre.
2.1.3.292Lyssna ... När en människa går in i det andliga sökandet, är det endast tack vare egna ansträngningar som de första framstegen visar sig. Men det kommer en tid då framgångarna tycks utebli, då sökandet förefaller att ha avstannat. I själva verket har vi nått slutet på en period av förberedelser. Känslan av stagnation är ett tecken på att de egna ansträngningarna inte längre är tillräckliga och att vi i fortsättningen måste lita på Överjagets nåd...
2.1.3.314,Lyssna ... Under tidigare skeden av sökandet var det egot som tog initiativen till alla andliga aktiviteter. Det var från egot som motivationen kom. Men egot kan aldrig mena allvar med att önska sin egen undergång, inte heller har det resurser att höja sig över sin egen nivå. Därför kommer det till en punkt när de egna ansträngningarna upphör. Egot överlämnar sig då till den högre makten - som omväxlande kallas Gud eller det högre jaget - och förlitar sig på dess kraft för att kunna göra fortsatta framsteg...
2.1.3.314,Lyssna Känslan av isolering, av att vara ensam i det andliga sökandet kanske kan kännas verklig på det yttre planet, men inte på det inre för där har vi sällskap av Överjagets milda, aldrig sinande kärlek. Genom att vända oss tillräckligt djupt inåt kan vi med absolut säkerhet själva uppleva detta.
2.1.3.321Lyssna Ju högre upp vi når, desto ensligare blir stigen. Det är en paradox att ensamheten finns utanför kroppen, men inte i hjärtat, och ju mer den tilltar i det yttre, desto mindre känns den av i det inre.
2.1.3.322Lyssna Botemedlet för ensamhet är sällskap, men om det saknas själsfrändskap är det ingen hållbar lösning. Detta är lika för alla — även för en upplyst. Han eller hon har sitt sällskap i Överjagets närvaro.
2.1.3.336Lyssna Det finns endast en verklig ensamhet — att känna sig avskuren från den högre makten.
2.1.3.340Lyssna
9 jun 2015
19 jul 2022
13 nov 2016
18 jun 2016
16 jun 2020
21 jun 2020
19 mar 2022
19 aug 2015
9 dec 2021
12 apr 2011
27 jan 2013
14 sep 2021
3 okt 2021
28 okt 2017
4 feb 2021
25 jun 2021
15 jul 2012
21 dec 2012
18 aug 2020
4 nov 2020
28 apr 2019
26 jun 2014
13 sep 2013
6 sep 2023
16 maj 2024
1 sep 2013
13 okt 2016
22 nov 2021
8 jan 2013
22 jul 2020
15 apr 2016
21 okt 2022
10 sep 2013
15 maj 2014
22 dec 2015
3 apr 2019
18 jun 2021
27 feb 2020
30 sep 2023
21 aug 2015
30 aug 2015
17 dec 2013
26 jan 2020
12 sep 2018
16 sep 2017
The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation
This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se