Kort introduktion

Kort introduktion i Paul Bruntons filosofi

I många år gjorde Dr. Paul Brunton - PB som han kallade sig själv - långa resor i sökandet efter andlig kunskap och andliga lärare. Detta resulterade i insikter och erfarenheter som han under åren 1935-52 publicerade i en rad böcker.

Under den senare delen av PB´s liv hade resandet upphört. Dessa år ägnades åt ett andligt/filosofiskt författarskap som i huvudsak byggde på egna, inre erfarenheter. De mer än 34.000 inspirerade och inspirerande korta, fristående texter som skrevs under dessa år publicerades posthumt i 16 volymer under titeln "The Notebooks of Paul Brunton". Detta arbete utfördes under åren 1984-88 av medlemmar i Wisdom´s Goldenrod, Center for Philosophic Studies, USA.

The Notebooks of Paul Brunton vidgar och förtydligar i hög grad det som påbörjades i de tidigare böckerna. I dessa tidiga skrifter sker en gradvis fördjupning av de filosofiska idéerna, medan The Notebooks of Paul Brunton redan från början präglas av en mogen insikt.

Var och en av dessa korta texter är en ingång, ett "fönster" mot verkligheten. Somliga inspirerar vår intuitiva insikt, andra kräver ett koncentrerat tänkande. Många av dem kan användas som teman för meditation. Eftersom den verklighet som PB riktar vår uppmärksamhet mot sträcker sig bortom det begränsade, logiska tänkandet, har texterna ofta lika mycket uppgiften att befria oss från felaktiga föreställningar som att informera om det filosofiska idéinnehållet.

Efter lång förtrogenhet med dessa tankar, börjar en helt ny världsbild, en "sanningens filosofi", att träda fram. Denna filosofi ger helhet och balans. Den erbjuder en djup förståelse av världen och ett grundligt utforskande av såväl yttre som inre verkligheter. Den förklarar de mänskliga erfarenheternas betydelse, ger förmågan att se igenom bedrägliga skeenden och upptäcka det som är genuint verkligt.

Paul Bruntons filosofi syftar till uppvaknandet i ett högre medvetandetillstånd.

Läs PB´s engelska originaltext i The Notebooks of Paul Brunton. I volym ett (1) behandlas alla tänkbara aspekter av det andliga sökandet.



Egot och Överjaget

Vad är egot? Egot är det jag som vi tror oss vara, den person vi identifierar oss med. I själva verket är egot en samling tankar och känslor, bilder och minnen, medvetna och omedvetna vanor, inkl fysiska, emotionella och mentala erfarenheter, som lyses upp av medvetandet.

När egot uppfattar sig självt som den verkliga personen, uppstår det som PB kallar egoism. Egoism är den djupt rotade tanken att det personliga jaget är vår verkliga identitet. Egoismen är grunden för känslan av åtskildhet mellan egot och Överjaget. Den missriktade identiteten är inte bara ett intellektuellt problem, den är även en djup, känslomässig vana.

Tankar och handlingar som ofta upprepas, utvecklas efter hand till tendenser att tänka och handla enligt vissa mönster. Dessa tendenser fördjupas i sin tur och stelnar till vanor - och det är vanorna som lägger grunden för vår livsupplevelse. Med tiden kan tanke- och känslovanorna bli mycket starka. Dessa vaneenergier är bortom vår vilja och bortom våra medvetna tankar och känslor.

PB säger: "Intellektuellt kan vi korrigera detta tankefel, men fortfarande återstår det att handskas med vanan. Den är så djupt rotad, att endast verkliga kraftåtgärder framgångsrikt kan förändra den. Individen måste uppbringa all sin energi, göra allt han förmår för att locka fram nåden. Endast nåd kan bryta vanan. Detta arbete kallas andligt sökande."

Egot lånar sin existens från en djupare källa som PB givit namnet Överjag. Överjaget är grundvalen för egots liv, medvetande och individualitet. Tack vare Överjaget säkerställs kontinuiteten i egots utveckling från jordeliv till jordeliv.

PB säger, att vi omöjligt kan förstå och beskriva det gåtfulla och gränslösa Överjaget som det är i sig självt. Däremot kan vi ge en bild av dess närvaro och förklara effekterna av denna närvaro. Överjaget är vår kontaktpunkt med verkligheten. Överjaget är medvetande och liv, sanning, skönhet och godhet. Det är ofött och odödligt. Överjaget har manifesterat egot för att med dess hjälp uppleva världen.

Överjaget är relaterat till individuella centra eller personliga egon, men det är också universellt. Det är stilla men också aktivt. Det är vår oföränderliga, gudomliga natur men även grundvalen för den mänskliga evolutionen. Det är en liten del i det universella medvetandet, inte hela detta gränslösa medvetande: "en solstråle, men inte hela solen".

Överjagets viktigaste kännemärke är dess omedelbara närvaro i våra liv, i och bakom alla våra medvetandetillstånd. Allt som behövs är att vi blir medvetna om detta - men inte ens det är helt korrekt - Överjaget är närvarande, och vi är det. Vi kan inte göra oss en föreställning om Överjaget som ett ting, som ett objekt - utan endast genom att vara det.

PB´s beteckning för den omedelbara, men icke varaktiga upplevelsen av Överjaget, är ordet "glimt". Han säger att "glimten bäst kan liknas vid ett ögonblick av vaka i en lång tillvaro av sömn".

Läs mer om detta på originalspråket i The Notebooks of Paul Brunton, särskilt i volymerna sex (6) och fjorton (14).



Världen och Världsmedvetandet

Vi har sett att det existerar en inre verklighet bakom egot, ett större universellt medvetande som PB kallar Överjag. Men vad är då verkligheten bakom världen?

Mentalismen förklarar att världen är en tanke i det universella medvetandet, inte ett materiellt ting. Nästan alla människor delar uppfattningen att världen är därute och att medvetandet är här inne, och att världen på något sätt tar sig in i medvetandet och blir synlig. Mentalismen påvisar att världen inte existerar oberoende av den som betraktar den, och följaktligen att den är en företeelse i medvetandet. Jämför med dina drömmar. Drömvärlden och drömpersonen är i drömmarens medvetande.

Mentalismen förklarar inte bara att världen är en tanke i det universella medvetandet, den riktar även vår uppmärksamhet på den kreativa kraft och den närvaro som finns hos detta medvetande.

Du som just nu läser dessa rader kan med absolut säkerhet hävda att du är medveten om orden, om din kropp och om det rum eller den plats där du befinner dig. Men du kan inte ta fram medvetandet och betrakta det på samma sätt som du betraktar orden, kroppen och rummet. Det medvetande som upplever världen kan inte upplevas på samma vis som den värld det upplever. Detta är medvetandets mysterium. Våra upplevelsers mest närliggande verklighet - medvetandet självt - förbises medan dess ständigt skiftande innehåll ges all uppmärksamhet.

Vi kan studera hjärnan - som ett objekt - så mycket vi vill, men det ger oss ingen förståelse av den immateriella princip med vars hjälp vi upplever hjärnan. Det upplevande medvetandet kan inte göras till ett objekt. Medvetandet är det som manifesterar världen och känner den.

Till detta kommer att det medvetande, den djupare verkligheten bakom personen och världen och med vars hjälp vi känner världen, varken är begränsad till någon viss plats eller viss individ. Det är universellt och utan ände.

PB´s namn på den skapande intelligens som manifesterar världen är Världsmedvetandet. PB säger: "Den kreativa meditation som gör att världen kommer till, sker i Världsmedvetandet. I den mån vi människor upplever världen, deltar vi omedvetet i denna manifestation. Vår värld är tankeskapad och vi är tankeskapade varelser." Vi kan helt enkelt säga, att Världsmedvetandet "tänker" världen. Härigenom manifesteras den.

Världsmedvetandets idé om universum kallas Världsidén. Världsidén är universell och evig. Världsmedvetandet tänker sina eviga idéer och manifesterar dem som universum.

Var och en av oss är delaktig i Världsidén och tänker den parallellt med Världsmedvetandet. PB säger: "... Världsmedvetandet är fördolt i djupet av våra individuella medvetanden. Världsidén är upphovet till all kunskap. Var och en som söker på rätt sätt kommer att finna den heliga stillheten i sitt medvetande och den heliga aktiviteten därute i världen."

Det högsta, universella medvetandets natur är ofattbart, tomt och spontant, oföränderligt och enhetligt. När det är aktivt och manifesterar världen, talar vi om Världsmedvetandet. När det är närvarande och aktivt i och genom individuella centra, som upplever världen, talar vi om Överjaget.

Läs mer om detta på originalspråket i The Notebooks of Paul Brunton, särskilt i volym tretton (13).



Människans dubbla livsuppgift

Våra liv har ett dubbelt syfte - att utveckla egot, vår mänskliga natur, till mognad och att vakna upp i det högre medvetandet, att bli upplysta.

Egot är i den här världen för att bli en komplett mänsklig varelse. Tack vare evolutionsprocessen bringas egot i harmoni med Världsidén, samtidigt som det ger uttryck för sin egen unika, individuella personlighet. Var och en av egots förmågor ska komma till full användning.

Samtidigt som detta sker, är uppgiften att komma ihåg att Överjaget är vår verkliga identitet, att Överjaget har givit egot dess liv och medvetande. Överjaget är vad vi verkligen är, men många människor är inte medvetna om detta eller vågar inte tro det. Den missriktade uppfattningen att egot är vår verkliga identitet, är orsaken till alla våra bekymmer och sorger.

Parallellt med egoutvecklingen, och med mänsklig mognad som grund, leds vi allt närmare ett uppvaknande till insikten om vår verkliga natur och till en förändring av vår identifikation -från ego till Överjag. Det är Överjagets nåd som gör detta möjligt.

Läs mer om människans dubbla livsuppgift på originalspråket i The Notebooks of Paul Brunton, särskilt i volym sexton (16).



Långa och korta vägen

"Sökandet efter Överjaget är ingenting annat än den slutliga fasen i mänsklighetens urgamla längtan efter lycka."

Så säger PB i det första stycket i den första av de 16 volymerna som bär samlingsnamnet The Notebooks of Paul Brunton. Det följs av tusentals andra, av varandra oberoende texter som i detalj tar upp och förklarar alla tänkbara aspekter av det andliga sökandet.

Det som PB kallar den långa och den korta vägen har sin logiska grund i människans dubbla natur - ego och Överjag - och dubbla livsuppgift, att utveckla och fullända egot och att vakna upp till frihet, sanning och skönhet i det högre medvetandet.

PB säger: "Den långa vägen handlar om en fortsatt anspänning av viljan, den korta om en fortsatt, kärleksfull fokusering på Överjaget."

Egot står i förgrunden på den långa vägen. Uppgiften är att förfina det, att utveckla vår mänskliga potential, att lära oss att stilla tankarna och att uppleva medvetandet befriat från innehåll.

Överjagets närvaro är grundvalen för den korta vägen. På denna väg är sökaren fullt medveten om Överjagets ständiga närvaro, det finns inte längre någon tvekan. Han kommer ihåg att vara stilla, bejakar Överjaget som sin verkliga identitet och samarbetar efter bästa förmåga med Världsidén. Överjaget är "inte ett mål att uppnå, men ett bejakande av det som redan finns..."

De båda vägarna ska inte ses isolerade från varandra. PB vill uppnå en balans emellan dem och förutsätter att sökaren på den korta vägen redan har arbetat med sig själv på den långa, eller är beredd att göra det parallellt med den korta. I själva verket kan endast den långa sägas vara en "väg" att vandra - på den korta är ju Överjaget med från början.

PB betonar: "... det sökande som du har påbörjat, dina studier och meditationer, allt detta har redan från början inspirerats, och kommer att stöttas ända till slutet av Överjaget... I själva verket har du gått in i detta sökande som ett omedvetet svar på en gudomlig ingivelse. Detta är nådens första initiativ."

Till sist finns det bara en sak att göra - att villkorslöst ge upp egots dominans och överlämna det till Överjaget. "Den långa vägen leder till den korta och den korta till nåden att få del av Överjagets obrutna, aldrig upphörande närvaro."

Människor, som är tillräckligt mogna och lyhörda för den inre ingivelsen, leds av Överjaget till en medvetandeförändring. Detta möjliggörs av nåd och resulterar i ett upplyst medvetandetillstånd som aldrig upphör.


Långa vägen

På den långa vägen arbetar vi med egot:

- för att rena, förädla och fullända dess karaktär och känsloliv,
- för att lära oss koncentration och meditation,
- för att öka våra insikter,
- för att avlägsna hinder som står i vägen för upplysningen.

Den långa vägen kräver ständig ansträngning, och tar lång tid. Den är en förberedelse för den korta vägen - som leder till upplysningen, målet för den mänskliga existensen.


Korta vägen

Grundvalen för den korta vägen är att Överjaget alltid är närvarande. Vi är i Överjaget lika mycket nu som vi någonsin kommer att vara i framtiden. Allt som behövs är att vi blir medvetna om det.

Den korta vägen är i huvudsak en inre attityd. Övningarna är av en annan karaktär än på den långa, och de har inget med det personliga egot att göra. Detta är nådens väg.

På den korta vägen:

- minns vi alltid Överjaget - dess natur och kännetecken som antyder att det är närvarande i nuet och i evigheten,
- är vi stilla och minns vad vi är,
- är vi trygga i vetskapen om Överjagets existens,
- känner vi tacksamhet för vad livet ger oss,
- byter vi identitet från egot till Överjaget,
- ger vi Överjaget vår kärlek,
- är vi sökare efter sanning,
- har vi tillit till Överjaget i livets alla skiften,
- övergår meditationen i kontemplation,
- är vi en observatör av livet, inte minst av vårt eget,
- tar vi avstånd från negativa idéer och negativa känslor så fort de dyker upp.

Läs mer om den långa och korta vägen på originalspråket i The Notebooks of Paul Brunton, särskilt i volym femton (15).

The notebooks are copyright © 1984-1989 The Paul Brunton Philosophic Foundation

This site is run by Paul Brunton-stiftelsen · info@paulbruntondailynote.se