Jag kommer ihåg första gången då jag hade denna märkliga upplevelse… Det kändes som om jag löstes upp och försvann — men inte från medvetandet. Något var där, en Närvaro, men absolut inte jag. Jag var fullt medveten om Närvaron, den tycktes vara av yttersta vikt, det enda som verkligen betydde något. Efter några minuter var jag återigen tillbaka i tid och rum. Men en stor frid hade rört vid mig och en underbar känsla av godhet och välvilja fanns kvar. Jag såg träden och buskarna, blommorna och gräset och kände en enorm sympati för allt detta. Och när jag tänkte på andra människor, kände jag en stor och varm sympati även för dem.

Källa: The Notebooks of Paul Brunton

• Lyssna