Den slutliga inre erfarenheten, den djupaste fasen av koncentration är en upplevelse där den som upplever, dvs meditatören, själv försvinner, där subjektet inte längre har något objekt att uppleva — inte ens Överjaget — eftersom dualiteten kollapsar. Därför att denna erfarenhet är bortom den oerhörda ”ljus”-upplevelsen, där Överjaget visuellt avslöjar sin närvaro som en bländande ljusmassa, en stråle av ljus, en boll av ljus eller ett vibrerande översinnligt ljus, som kan ses oberoende av om de kroppsliga ögonen är öppna eller slutna, har den kallats det gudomliga mörkret.

Källa: The Notebooks of Paul Brunton

• Lyssna